Det är få av Sveriges regenter som fått ett så dåligt eftermäle som Erik XIV, äldste son till Gustaf Eriksson Vasa. Det är mest att han dog av förgiftad ärtsoppa fängslad på Örbyhus slott, gifte sig med sin piga Karin Månsdotter samt mördade ett gäng adelsmän på Uppsala slott. Låter inte så kul ...
Herman Lindqvist rycker ut till hans försvar i sin nya bok, ”Erik XIV. Prakt, drömmar, mörker”. Här kommer en annan, mycket mer nyanserad och i vissa fall beundrande kungakrönika. Han menar att mycket av det rykte Erka fick var för att det gagnade hans yngre bröder som konspirerade mot honom och också efterträdde honom, först Johan III och sedan Karl IX.
Lindqvist har ibland själv fått klä skott för avundsjuka och anklagelser från bildade historiker, emellanåt för bristande faktakoll. Och det är förstås svårt för en amatör att veta hur alla uppgifter stämmer men det ser bra ut på faktalistorna längst bak.
Lite avundsjuka spelar säkert roll efter de framgångar Herman Lindqvist haft. Dessutom det att han är en så bra berättare. Helst ska man också höra ”Erik XIV” som ljudbok där han själv läser den. En tripp fram och tillbaka till Blekinge gick fort i hans sällskap i bilspelaren.
Fram i boken träder en upplyst renässansfurste som ville lyfta det aningen efterblivna landet Sverige. Riket hade hållits i ett järngrepp av hans karismatiske fader, och Erik fick vidare kämpa hårt för att hålla högadeln stången. Sverige hade just gjorts till arvrike, något den förstås inte gillade.
Och Erik hade verkligen fullt upp. En hel del av hans egna problem med sviktande mental hälsa kan nog skyllas på att han helt enkelt ”gick in i väggen”. Ständiga pengabekymmer, svårigheter med att hitta lämplig partner (friarfärderna tillhör bokens bättre partier) och jobbet att få verkligheten att leva upp till drömmarna förpassade honom slutligen in i mörkret. Förläst som han var på böcker som Machiavellis handbok ”Fursten” blev tillvaron förstås långt därifrån.
Inte minst är Eriks och Karin Månsdotters kärlekshistoria en fascinerande läsning. Oerhört modigt av en man i hans ställning att våga satsa på den. Han måste verkligen ha varit kär.
Boken ger en bild av en mångfacetterad man som under andra omständigheter kunnat få lämna en helt annan bild efter sig i historien. Lindqvist tecknar en intressant skildring av tiden, landet och förutsättningarna för en regent på 1560-talet. Eftersom så mycket utspelar sig i vårt närområde blir den extra angelägen.
Hade vi som britterna satsat på bra tv om vår historia hade Erik XIV gjort sig bra som huvudperson.