Timo Räisänen trivdes fint i Uppsala

Efter två album i eget namn har göteborgaren Timo Räisänen en hängiven skara fans, inte minst bland studenter. Kanske var det därför han tycktes trivas som fisken i vattnet när han spelade i Uppsala på tisdagskvällen.Under stort jubel gjorde Timo Räisänen entré på Katalins scen, omgiven av fyra musiker i identiska vinröda skjortor. Gensvaret från publiken var hängivet och under spelningen blev det allsång och röj både på scenen och nedanför.Spelningen inleddes med två rockiga låtar som slog an tonen för kvällen och lät gitarristen Niels Nankler visa vad han går för. Aktuella hitten Let's kill ourselves a son var en triumf från första ackordet till sista, och när den följdes av "röra-på-kroppen"-låten Pussycat var det fullt ös.Räisänens mellansnack pendlade mellan det smått absurda och genuina kärleksförklaringar till Uppsalapubliken. Vid ett tillfälle gavs åhörarna chansen att välja vilken av två låtar som skulle spelas och med knapp majoritet vann Mr. Saturday från senaste albumet I'm Indian.Allt var dock inte upptempo och energi. Den reflektiva balladen Carry me home visar att Räisänen har många strängar på sin lyra och att det finns flera bottnar i hans skrivande som inte alltid uppenbarar sig första gången man hör låtarna. Det är en sida som Räisänen gärna får bjuda mer på i framtiden. Den som eventuellt avfärdar hans musik som enbart partymusik för studenter gör sig själv en otjänst.Något som kändes lite snopet var hur relativt kort spelningen var. Knappa dussinet låtar inklusive extranummer var allt som stod på programmet. Så här tidigt i Räisänens skivkarriär är det kanske naturligt att antalet låtar som kan spelas är begränsat, men några till hade alla närvarande velat höra. Spelningen kunde dock inte ha fått en bättre final än With a mask on, en låt av det lugnare slaget som verkligen visar vilken begåvad låtskrivare Timo Räisänen är.