Jag tillhörde alla de som blev löjligt nyförälskade i Tingseks extrem-entusiastiska retrosoul när den kom. Att nya albumet Too many feelings at the same time känns lika tung att ta sig igenom som James Joyces Odysseus har förmodligen mer med mig själv än Tingseks musikskapande att göra. Vid en direkt jämförelse med de tidigare alstren kan jag dock försvara mig med att albumet är något mer ofokuserat och ojämnt än tidigare. För dem som inte tröttnat på Tingseks livsbejakande soulpop än blir dock skivan säkert en källa till många framtida Le Parkour-inspirerade fester på stan, med hängslen vid knävecken och hatten på sned.
