SARA LI SKULLE kunna vinna hela Melodifestivalen i kväll.
– Vem, sa du?
Hon sjunger refrängerna i bidrag nummer åtta. Sommarpoppiga tuggummirefränger. Och hon gör det ganska bra också.
– Borde inte den som sett alla program minnas henne?
Det är inte så lätt att minnas Sara Li. Inte ens Björn Ranelid gjorde det när han vunnit den tredje deltävlingen i Leksand. Trots att det var henne han framförde sitt bidrag Mirakel med.
Det är inte lätt att konkurrera om uppmärksamheten med en person som talar i löpsedlar och hur som helst pratar ganska mycket och gärna. Även om en viss motsträvlighet också infunnit sig på slutet har det samtidigt gett några artiklar till.
Björn Ranelids närvaro, i kombination med deltagandet från Thorsten Flinck, är sånt som gör att årets tävling går till den svenska underhistorien. Men tyvärr inte för musiken.
Vi sorterar in minnena bland de där andra händelserna, som när Björn Skifs tappade orden 1978, Lill Lindfors tappade kjolen i finalen 1985 och Carola tappade karriären i Andra chansen i Kiruna 2008. Händelser som fått rubriker och det pratas om, men samtidigt inslag som inte haft det minsta av musikalisk utveckling eller gett någon bestående artistkarriär.
Men det är naivt att tro att det är musik som avgör publicitet i en musiktävling. Förhoppningsvis är det åtminstone en ingrediens som påverkar när vi ska välja svensk finalist till Baku och Azerbajdzjan i maj.
Inte heller i år är vi ensamma om att få tycka till om vem som ska få finalplatsen.
Det inslag med internationella jurygrupper, sammanlagt elva stycken, som infördes i fjol redan i den svenska finalen är med också i kväll.
Tittarna har halva makten, juryn resten.
Jurygruppernas röster redovisas först. Därefter tittarnas poäng som delas ut procentuellt.
I fjol var tittarna och juryn eniga när Eric Saade vann överlägset, blev trea i Eurovisionfinalen och tog Sveriges bästa placering sedan 1999.
Så egentligen är den mest intressanta frågan om tittarna och jurygrupperna är överens i kväll. Det ger en hint om fortsättningen.