Tonsättare från Årsta jagar ljud i Senegal
Tonsättaren Kristina Forsman har just lämnat Uppsala för Senegal för att spela in musik och afrikanska ljud. Minst ett Afrikainspirerat verk skall hon sedan skriva tillsammans med reskamraten, sångaren Mamadou Sene.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Medlemmar ur Eric Ericsons Kammarkör och Radiokören sjunger under ledning av Ragnar Bohlin Kristina Forsmans verk Rör mig, berör mig! näst intill smärtsamt vackert. Det känns naturligt att sluta ögonen och låta sig föras bort i den på samma gång intensiva och spröda körmusiken...
- Mer kaffe? frågar Kristina Forsman och återför reportern till den fysiska verkligheten i tonsättartvåan längst ut på Stålgatan i Uppsala.
Alldeles utanför lägenheten betar hästar i en stor hage. Himlen är vårblå, det är aningen av snålblåst över fälten, men fåglarna har börjat sjunga, än så länge med spröda röster
- Jag har alltid lyssnat på ljud, sjungit, haft musiken med mig, säger Kristina Forsman.
Och det är inte alls otroligt att det dyker upp någon sekvens fågelsång i något av hennes verk. Men när vi byter musik i cd:n är det altblockflöjt och skålar från Kosta Boda som hörs. Skålarna är naturligt "stämda" i till exempel nästan G (stor skål), fiss (blå skål) och b (orange skål), och frambringar märkliga dova klanger. Ingenting är evigt - utom förändring... heter stycket, som är meditativt och lekfullt på samma gång.
I nästa stycke är det barnröster, som berättar om vuxnas förhållande till jobb och lek och så småningom smälter samman i klanger som repeteras och böljar fram och tillbaka.
@3a Text ui:Jag har bett om smakprov på Kristina Forsmans musik. Det visar sig bli en rik blandning av genrer och instrumenteringar, allt från en operaaria à cappella till storband, orkester, kör och duoverk. Och en stor dos afrikansk inspiration.
- Jag är född i Umeå, men mina föräldrar arbetade i Etiopien dels när jag var tre till fem år, dels när jag var elva år. Att jag har bott där, har påverkat mig. Afrika betyder mycket. Och nu reser jag och musikern och sångaren Mamadou Sene till hans hemland Senegal för att hämta inspiration och material.
@3a Text ui:De båda har fått stipendium från Konstnärsnämnden och Svenska institutet. Efter resan skall de skapa ett symfoniskt verk tillsammans.
Deras samarbete är inte nytt. Kristina Forsman har skrivit Tissisat - "water that smokes" för orkester och Mamadous solosång. Verket är inspirerat av Blå Nilen-fallet, där det fallande vattnet verkligen ryker, där vattendimman är som rök i luften.
- Mamadou fick improvisera en melodi från texten "droppen urholkar stenen, inte genom sin kraft, utan genom att ständigt falla". Utifrån bland annat hans improvisationer och från en etiopisk pentatonisk sång, byggde jag orkesterverket.
I Kristina Forsmans lägenhet är mittpunkten hennes arbetsplats. Verkligen mitt i vardagsrummet. Där står elpianot, som förstås är kopplat till datorn, som förstås är laddad med ett avancerat notskriftsprogram. Men arbetet med ett nytt musikstycke kan ofta börja ett par meter bort, i soffan.
Bekvämt liggande, med temugg inom räckhåll, skriver tonsättaren inte noter, utan text om det verk hon planerar. Vad är "handlingen" i verket, vilka är stämningarna, finns det redan några antecknade tonslingor eller ackord, idéer om instrumentering.
Skall där vara någon text - den skriver hon gärna själv i så fall. Om hon inte använder den finlandssvenska poeten Eva Stina Byggmästars lyrik.
Ett sätt att skapa musik är uppenbarligen att planera helheten innan det är dags att ta itu med detaljerna.
- Jag tänker en massa först. Kan ha en struktur klar i huvudet. Och jag har min färgpalett som jag är förtrogen med, där jag kan blanda som jag vill, säger hon och förklarar att paletten är hennes liv med glädje, sorger, enkla roligheter och problem, berättelser ur livet och tillvaron. Plus klangerfarenhet och diverse musikaliska redskap.
- Det svåraste är alltid första steget, att komma över tröskeln. När papperet fortfarande är blankt. Det är då jag skriver många ord om stycket.
Det är svårt att formulera en beskrivning av Kristina Forsmans musik, eftersom den är så mångskiftande. Den är innerlig och kraftfull, meditativ och explosiv, spröd och fyllig. Inte så att den spretar, snarare är den mångsidig.
En sak skiljer henne från många jämnåriga tonsättare: hon är varken rädd för melodi, rytm eller berättande strofer i filmiska flöden.
- Jag tvekar inte heller inför enkelhet! Vi har fått en sjuka bland dagens tonsättare, som är rädda för att göra för enkla stycken. Men jag tror det håller på att ändras.
Några av Kristina Forsmans till formatet enklaste stycken är tonsättningar av barns frågor och påståenden. Som stycket där hela texten lyder: "Hur kan man hitta på alla sånger? Hur kan man göra glas?" Författare: Ellinor och Sanna, båda sju år.
- Att vara en sann konstnär, är att våga balansera på spindeltråd ibland och ta risker. För den som utövar musiken kan det till exempel innebära att sjunga eller spela så svagt att man nästan tappar sin ton... att våga blotta sig så.
Och tonsättaren, som skriver det spröda verket, går samma andlösa balansgång.
Och naturligtvis kan det vara samma sak med det bombastiska, utagerande, upprörda verket och dess tolkningar.
@3c Text fråga:Hur är det med den vackra musiken, de ljuva harmonierna, de ofta sakrala tongångarna?
- Ett stycke kan egentligen inte bli för vackert om man är sann mot sig själv. Men så fort man är inställsam blir det sliskigt, säger Kristina Forsman a propos körstycket vi inledningsvis lyssnade på. Rör mig, berör mig.
- Man måste vara uppriktig när man skriver musik.
En tonsättares ekonomiska vardag kan vara mycket tuff. Det är för försörjningens skull, som Kristina Forsman arbetar deltid som musiklärare, även om hon tycker arbetet är roligt.
- Det tar dock för mycket kraft och energi att jobba i vanliga grundskolan.
Häromåret kunde hon komponera på heltid ett år tack vare stipendier och beställningar.
Nu hoppas hon snarast kunna släppa jobbet i Stockholm, hitta timjobb i Uppsala för att i stort sett kunna komponera på heltid.
- Just nu har jag glädjen att komponera för saxkvartetten Rollin' Phones och blåsorkester. En beställning från Rikskonserter. Verket skall uruppföras på Jönköpings blåsorkesterfestival i maj 2009.
Så jobbar vi med nyheter