Inne på Sigtuna museum står människor och kämpar med att få allt klart till öppningsdagen. Just den här dagen är utmaningen bland annat att klä en skyltdocka i en grönglittrande klänning. Klänningen är svår att få på och någon föreslår att armarna skruvas loss för att sättas tillbaka efter det att kreationen har kommit på. Nej, arbetsgruppen måste fundera på saken och ta upp frågan med chefen. Plagget är en vision om miljömedvetet mode gjord av cellulosa och ingår i nya utställningen: ”Trä, tiden är ingenting”.
I utställningen finns unika föremål från det tidigkristna Sigtuna. Som ett enkelt träkors som kanske använts vid firande av mässa hemma under 900- eller det tidiga 1000-talet. Eller ett flätstaket, upphittat i Sigtuna stad. Det markerade tomtgränser men sattes troligen också upp för att skydda husväggarna från sopor och för att grisarna inte skulle löpa fritt längs Stora gatan.
Där finns också flera slevar. En av Anders ”Slev-Anders” Andersson, från Mälhamra, han dog omkring år 1925, och en tillverkad i år av Nicolai M?ra?ulu från Rumänien. Han tjänar sitt uppehälle genom att sälja sina träslevar utanför ICA i Sigtuna.
– Sleven är global, den är inte tidsmässigt förändrad. Gamla tiders syltslev bär spår av den röda sylten. Nya slevar som den vi har köpt in av Nicolai M?ra?ulu, tillverkas hela tiden, säger Ted Hesselbom, chef för Sigtuna museum.
Han förväntar sig reaktioner på inköpet. Ted Hesselbom tror att det finns människor som inte tycker att M?ra?ulus slev har en självklar plats inom museets väggar.
– Jag är intresserad av de nyaste rönen, interaktivitet, källkritik och historiebruk, vi ska vara en del av samhällsdebatten. Uppdraget är att öka publiksiffrorna och bli mer tillgängliga för allmänheten, och det är inte svårt med tanke på hur siffrorna har sett ut, säger Hesselbom.
Mycket är nytt, omflyttat, renoverat och målat i sobert grått, huvudstråken är desamma och ingången ligger på samma ställe. Ja, ytterväggarna står kvar, men där stannar nog också igenkänningen. En museibutik har byggts upp där det tidigare låg ett förråd. En nybyggd trappa med en stilren belysning på smidesräcket leder ner till det som förut var magasin. Nu finns där toaletter, kapprum och låsbara skåp för besökare. Lite längre in finns ett rum inrett med snickarbänkar, en plats tänkt för workshops. Vägg i vägg ligger en helt svart rum för bland annat filmvisningar.
Nytt är också att rullstolsburna kan röra sig fritt i lokalerna med hjälp av hiss. Övervåningen i fornhemmet som tidigare kändes belamrad är i dag finurligt ombyggd med moderna lösningar som döljer ventilation och eldragningar.
Av de nio som leder och arbetar på museet är fem kvinnor och fyra män. Genustänk och mångfald ska genomsyra hela verksamheten säger Ted Hesselbom, i allt från vem som ställer ut, vem som får berätta, till vilka museet väljer att berätta om. Hälften kvinnor, hälften män.
Det för oss tillbaka till artikelns början. Den centrala frågan för arbetsgruppen var egentligen: Ska dockan ha klänningen på sig? Dockan är en man.