Tragiskt töntigt

I ett vansinnigt virrvarr av congas (plattan igenom), "latinofärgade" opluggade gitarrer, vobblande sågar (jajamensan), cellos och bräkande sång tar de sig an metallklassiker som exempelvis Blind med en talanglös naivitet som slår alla rekord. Korn har sedan en tid levt över sina tillgångar och bara litat till ett sound, en idé - låt vara att det funkat - snarare än skriva riktiga låtar.

Det märks här när de tar det modigt korkade steget att dra ur sladden. Spår som till exempel Falling away är ju tillverkade för att framföras med en hel skog förstärkare i ryggen. Med ett akustiskt kalhygge som fond låter det tragiskt töntigt och Davis röst tjänar inte heller på inramningen om man säger så.
Varför de gör en rak cover på Radioheads Creep och, framför allt, varför Cures Robert Smith gästar på ett spår vill jag inte veta. Det är bara otäckt.

Tragiskt töntigt

OPLUGGAT. Oj. Stoppa pressarna, bygg en tidsmaskin och se till att Jonathan Davis (snart ensam kvar i bandet?) aldrig kommer på den här idén. Fast då skulle i och för sig världen bli en fantastiskt saftig kalkon fattigare.