När Tomas Tranströmer skriver haiku, den japanska kortdikten, använder han ofta den generella stavningsräkningen: tre rader om fem, sju och fem stavelser vardera. Och med det där bråddjupet under den bedrägligt enkla ytan, som alltid i hans dikter.
Rentjur i solgass.
Flugorna syr och syr fast
skuggan vid marken.
I sanning en haiku för nordiska tankar. Skriv en lika bra, om du kan, muttrar jag till mig själv. Icke.
På bokförlaget Tranan har översättarna Göran Malmqvist och Robin Fulton samlat femtiofem tranströmerska kortdikter, några hittills opublicerade, och låtit dem språka på svenska, engelska och kinesiska. Den välkända...
Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig.
… borde tilltala alla som någonsin tillbringat några timmar, eller ett helt liv, vid vatten.
Om man inte helt förlorar sig i räknandet fem-sju-fem, men behåller grundidén med den korta disciplinerade formen, är den moderna kortdiktningen en lustfylld utmaning för alla vänner av det skrivna ordet.
För att inte tala om den i huvudet tumlande, men ännu till omvärlden ofödda, tanken: att hitta den, forma den och sedan varsamt föra den till papperet i sann österländsk eller nordiskt tranströmersk anda! Inspiration till skrivandet hittar man här. Om man inte nöjer sig med att läsa, pröva de av språken man kan uttala, och försjunka i njutning.