Tre författare och deras böcker
Oavsett bok- och biblioteksmässans tema årets var som tidigare meddelats yttrandefriheten är det ändå författarna och deras aktuella böcker som utgör själva ryggraden i evenemanget. Årets mässa var därvidlag inget undantag.
Istanbul är till hälften en självbiografi, till hälften ett porträtt av den stad som sett Orhan Pamuk födas, växa upp och som förblivit hans hemvist. Det är en stad på gränsen mellan öst och väst, en stad som lider av mindervärdighetskänslor gentemot väst och vars dominerande stämningsläge är melankolin, eller hüsün som Pamuk kallar detta tillstånd. Syftet med boken var att försöka undersöka och förstå hur en stad lever i våra sinnen, menade Pamuk Och han berättade om hur Flaubert efter ett besök i Istanbul hade förutspått staden en framtida dominerande ställning som världens huvudstad.
Varför blev det aldrig så, frågade Pamuk retoriskt, och svarade själv: Istanbul är en provinsiell stad, vars invånare tycks ha accepterat sin underordnade ställning.
McCourts nya om Usa
När irländaren Frank McCourt för ungefär tio år sedan gav ut sin första roman, Ängeln på sjunde trappsteget, var det en till åren mogen debutant som plötsligt blev ett världsnamn. Många är de läsare som rörts och berörts av
berättelsen om den lille pojkens fattiga uppväxt i Limerick. Några år sedan kom den andra romanen, Lyckans land, som handlar om den unge mannens ankomst till USA och försöken att finna sig till rätta i den nya miljön. Nu har den gamle läraren Frank
McCourt givit ut berättelsen om sin inte alltid lysande bana som pedagog, huvudsakligen i det nya landet. Och i ett mässseminarium, inte mindre välbesökt än Pamuks, underhöll han sin publik med att spirituellt och slagfärdigt ge sin syn på allt vad skola
och undervisning heter. Inte minst kryddade han sin framställning med en rad episoder som också återfinns i den nya boken, som på svenska fått titeln Magistern. Med bitande självironi förklarade succéförfattaren McCourt hur lycklig han är över sin
fattiga barndom som har öppnat så många annars stängda dörrar för honom.
Erlend Loe om Norge och Sverige
De övriga nordiska länderna har alltid utgjort ett stort inslag på Bokmässan. För Norges del var det Erlend Loe med sin nya roman Volvo lastvagnar som tilldrog sig uppmärksamheten. Den som ville få romanen signerad i autentisk
miljö kunde besöka den Volvolastbil som stod parkerad utanför mässan. Och inne i seminariesalen berättade Loe om sin nya bok som på många sätt skiljer sig från hans tidigare. Den här gången har han valt att berätta om sina 92-åriga rollgestalter i tredje
person och dessutom tagit sig friheten att då och då bryta in med eget namn och egen röst i direkt tilltal till läsaren. Loe hade åtskilligt träffsäkert att säga om såväl sitt eget hemland Norge som om svensk mentalitet, och som titeln anger utspelar sig
stora delar av berättelsen också i Sverige. Men någon bok om Volvo är det inte, försäkrade författaren, och inte heller tror han sig ha fått särskilt många 92-åriga läsare .
Skriver gör han av ren lust; fick han inte möjligheten att gå in i skrivandets tysta rum skulle han bli rabiat. Och att försöka leva upp till läsares eller förläggares förväntningar vore döden, menade Loe som nog i långa stycken liknar sina 92-åringar i sin vägran att anpassa sig till andras krav och förväntningar.
Så jobbar vi med nyheter