Om man skulle ställa frågan: vad har bluesen betytt för dig? Då skulle förmodligen nestorn B B King och relativa nykomlingen Joanne Shaw Taylor svara ganska olika. Den ena afroamerikan med ett långt verksamt liv bakom sig i musikens tjänst, den andra en ung kvinna från Birmingham, England, en del i den bluesboom som framför allt fångat in unga kvinnor i England.
Men båda skulle förmodligen också ha berättat om en lång förälskelse i den musikens ur-milf som bluesen är. Båda är aktuella på albumfronten, B B King i samlad form från 1949 till 2008, fyra år efter att han tog emot Polarpriset, Taylor med albumet Almost always never.
Egentligen behöver inte Riley B King någon närmare presentation. Tillsammans med sitt livs kärlek, gitarren Lucille (en specialbyggd Gibson ES-335 som väl ändå lär ha existerat i olika reinkarnationer under åren), har han kanske mer än någon annan nu levande musiker varit ambassadör för bluesen. En enda ”riktig” hit har det blivit under åren, fina, vemodiga The thrill is gone, där den traditionella bluessättningen fick sällskap av finstämda stråkar. Den finns förstås med här bland övriga låtar på de fyra cd som samlingen består av förutom en smakfull liten bok med bilder och historia. Det är också roligt att lyssna på de tidiga inspelningarna och höra hur både han och inspelningsteknik utvecklats till de senaste. Några nya inspelningar lär det väl inte bli av denne nu 87-årige musikant.
Hon må ha en framtoning av den typiska girl-next-door från amerikanska filmer. Men när hon kommer loss på sin Les Paul är det med ett hår av hin. Joanne Shaw Taylor är en riktig gitarrhjälte. Full av fördomar var jag tvungen att riktigt kolla att det var hon själv som spelade all gitarr och så är det. Hon har dessutom skrivit alla låtar själv utom en och sjunger med kraft och pondus. Härligt! Hon är på besök i trakterna då och då, missa henne inte nästa gång.
Blues och Dylan? Jodå, okej i alla fall när Clas Yngström tillsammans med Södertälje gruppen Big Tex Three (tidigare Chicago Express) spelar den gamle räven i bluestappning. Det blir låtar som Pledging my time, Slow train och Outlaw blues i lite annorlunda versioner. Bra sväng och ypperligt gitarrspel.
En grinande djävulsmask pryder omslaget till Bob Broznans nya album Fire in mind. Insidan rymmer Bob spelande mängder av gitarrer och andra strängade instrument. Det låter snyggt och tar definitivt hans blues till en annan nivå. Vemodig musik som fastnar.
För Lil’ Ed And The Blues Imperials är det snarare glädjen och svänget i bluesen som gäller. Albumet heter Jump start och det anger också stämningen, full fart från start och inte en dansfot kan hålla sig stilla.
En King till innan jag slutar, Bnois King tillsammans med kompisen Smokin’ Joe Kubek. Tillsammans spelar de så det glöder, på duo eller med ytterligare vänner. De visar med all tydlighet att man bara behöver ett par akustiska gitarrer för att det ska bli riktigt bra.