Trist skräck i krigsmiljö

Det är skönt att se att sydkoreans­ka soldater lyder samma genrereg­ler som amerikanska tonåringar. När de blir skrämda rusar de ensamma ut i natten, när de får mystiska känningar lämnar de gruppen för att undersöka saken. När de fnyser åt vidskepelse och vanhelgar gravstenar är det klart som korvspad att de får på pälsen, och det rejält.R-point lär har blivit en succé i hemlandet Korea och möjligen missar jag någonting för att jag inte förstår språket, men jag ser bara direkt till video-skräck som tar femtio minuter på sig att komma fram till ett originellt grepp och ald­rigskräms.Nio sydkoreanska soldater går 1972 in i en öde zon i den vietnamesiska djungeln för att leta efter en grupp soldater som försvunnit sex månader tidigare. Det visar sig snart att de kommit till en hemsöktplats, där vita damen stryker omkring på nätterna och spöksoldater smyger i gräset på dagarna. En plötsligt uppdykande och lika snabbt försvinnande krigskyrkogård finns med, liksom en göl full av lik. Något tjuvkikar på soldaterna genom ett blått filter,ett av många exempel på när filmhantverket ställer sig helt i vägen för all möjlig inlevelse — ett annat är att dialogen proppats full av saker i stil med "Det här är läskigt" för att man ska begripa — just det, att det är läskigt.Soldaterna är ett gäng trista figurer som grälar och slåss mest av machoprincip. Mot slutet förvandlas de till skraja småpojkar, men då är det för sent att börja bry sig om dem.