Tomas Andersson Wij träffade Mauro Scocco när han hade sitt tv-program där han intervjuade artister. Tycke uppstod och de blev vänner. När Tomas Andersson Wij nu ”lurat” med inbitne live-vägraren Scocco på turné påminde det lite om programmet. De båda satt vid ett bord, drack något rött ur glasen och samtalade. Inramningen - och inte minst sommarens hittills bästa kväll – bidrog till känslan av något av tablå-tv:s alla sommarprogram.
Inte det sämsta, inte menat som kritik. Det blev en genomgående avspänd konsert där de två pratade, sjöng sina egna låtar och gick in på varandras. Däremellan berättades anekdoter och historier. Båda är duktiga berättare och det var roligt bara att höra dem prata.
Sedan är det förstås en bonus att de har ett antal starka låtar med sig. Mauro Scocco sjöng förstås sin senaste, ”Drottningen av Skanstull”, en mellanlåt i hans produktion kanske, men bjöd på alla de förväntade likaså: ”Till de ensamma”, Alla ska sova för nu det natt” och ”Du är aldrig sensam”, med flera, samtliga präglade av det vemod som är hans signum. Till och med gamla Ratata-hiten ”Jackie” dammades av.
Det är ju lite ironiskt att en så duktig låtskrivare som Tomas Andersson Wij fick sitt riktigt stora genombrott med Sven-Erik Magnussons och Torleif Styffes finstämda ”När solen färgar juninatten”. Men han gör den otroligt fint och den har blivit som hans egen. Han har ju dock helt egna pärlor som ”Hälsingland”, ”Nu dör en sjöman” och ”Stunder som den här”. I likhet med Scocco har han en sådan där röst som kan sjunga vad som helst och det låtar bra.
Helt ensamma var ju inte herrarna förstås. Köns- och åldersbalansen utjämnades något av skickliga Lovisa Samuelsson som hanterade piano och cello så att låtarna fick lite extra krydda.
Efter en dryg timma var det ordinarie programmet avslutats med en frejdig allsångsversion av ”Sarah”, där en viss affärskedja får sin ständiga exponering. Men den entusiastiska publiken klappade inte förgäves. Det blev ett ordentligt avsnitt till med låtar, där även Lovisa Samuelsson fick göra ett solonummer. Det hela avslutades med stående ovationer efter att trion framfört den låt som Tomas Andersson Wij önskade att han skrivit (”åtminstone för STIM-pengarna”), nämligen monsterhiten ”Himlen runt hörnet”, oturligt nog för honom då skriven av Mauro Scocco.