Vispop. I det starka mediebruset och de ständiga rapporterna om världens elände är det skönt att komma hem till Sophie Zelmani. Hon har tryggt visksjungit sig igenom ett antal album nu, utan att egentligen bli upprepande eller enformig känns hennes koncept igen direkt vid första tonen.
Nya albumet bjuder på flera fina låtar där hennes lika vemodogt sköra som starkt självsäkra röst bär upp de utsökta melodierna. Grunden är låtar som byggs upp av ett enkelt gitarrspel i botten och sedan färgsätts sparsmakat, en skarp kontrast mot omslagets blodröda och svarta färger.
Albumet Soul kanske inte är hennes bästa, men hennes produktion är så jämn och på så hög nivå att det inte spelar någon större roll vilket. Det innehåller ett knippe starkt tröstande låtar att kura ihop sig med med i denna gråa årstid.