"Två ofärdiga uppsatser, men ett färdigt spex"

– Marsspexet är en tradition sedan 1990-talet, varje år ska det sättas upp. Det är stort i studentvärlden, säger Carl Gustav Johansson.

Redan tidigt 1850-tal började Stockholms nation sätta upp spex. Historiens vingslag vilar över uppsättningen, men teaterföreståndarna Carl Gustav Johansson och Erik Norman vågar också tänka nytt.

– Marsspexet är lite mer politiskt än vad det kanske varit tidigare. Vi tycker det saknas i spexvärlden, säger Carl Gustav.

Årets Marsspex har titeln "Menigheten med livet" och utspelar sig i Boden. En generation 90-talister har kallats in till värnplikt ­– och samtidigt finns ett krigshot mellan Sverige och Ryssland.

Kulisserna är målade med bilder från svensk landsbygd och småstad.

– Folk är rädda att diskutera, men vi använder humor för att diskutera sådan som på riktigt är jobbigt, sorgligt och mörkt. Det är ett mörkt spex, med lite ljusglimtar, säger Erik Norman.

Som traditionen bjuder är de båda teaterföreståndarna från Stockholms nation. Resten av spexensemblen är från olika nationer och sammanhang. Totalt 90 personer är engagerade.

– Marsspexet lockar studenter som aldrig skulle sätta sin fot på Stockholms nation i vanliga fall. Alla platser var fyllda bara på några veckor, säger Carl Gustav Johansson.

Enligt Erik Norman skiljer sig Marsspexet lite från den vanliga spextraditionen i Uppsala. Dialogen är inte rimmad, och att ropa "Omtag" för att skådespelarna ska ta om en scen är strängt förbjudet.

– Man vet vad det är som gäller. Det här är lite en institution i sig.

På lördag är premiären. Bara en vecka kvar. Månader av slit kommer snart till ända för Carl Gustav och Erik.

– Nu börjar det kännas verkligt. Det har känts overkligt från första början, men med en vecka kvar blir man ödmjuk inför uppgiften, säger Erik Norman.

Det går inte att ändra något nu. Texterna ska sitta i ryggraden.

– Nu ska vi bara få upp tempot och energin, fortsätter Erik Norman.

25 mars är sista föreställningen på Stockholms nation. Och därefter? Carl Gustav sammanfattar läget:

– Vi har två ofärdiga C-uppsatser, men ett färdigt spex. Det är lite sådant man får offra. Det är sådant som bygger studentlivet.