Ung tvingas att bli vuxen

Det blev ett rejält priskalas när Cate Shortlands film Lore visades på Stockholms filmfestival i höstas, med priser för Bästa film, Bästa skådespelerska, Bästa foto och Bästa musik. Det är välförtjänta utmärkelser för Lore är en film som drabbar.

Det är de sista skälvande månaderna av Andra världskriget i Europa, i Asien ska det pågå till augusti 1945 då de första atombomberna släpps över Japan. Ovanligt nog skildras här den tiden från förlorarna, Tysklands, sida. Efter at i många år ha levt i totalitär propaganda vet ingen vad eller vem de ska kunna tro på. Det är ett folk i stark förvirring, dessutom svårt sargat av det långa kriget och anfallet från flera olika håll.

I detta kaos ska 15-åriga Lore och hennes fyra syskon ta sig fram. Övergivna av sina föräldrar beger sig syskonskaran tvärs över den krigshärjade landsbygden och genom stadsruinerna för att söka skydd hos deras mormor. På vägen möter de juden Thomas, ett omtumlande möte för den hjärntvättade Lore som måste ompröva allt hon hittills fått i sig.

Det blir något av en krigspräglad Barnen från Frostmofjället när denna helvetesvandring berättas. De råkar ut för det ena eländet efter det andra, men lyckas genom sin sammanhållning och med hjälp av en del goda människor att sig fram genom farliga områden, där fientliga soldater och illasinnade och vettskrämda civila utgör faror, förutom problemet med mat, dryck och transport.

Några scener fastnar speciellt i minnet efteråt. Barnens föräldrar tappar helt fotfästet och verklighetsuppfattningen i allt detta. Man kan tycka att de borda kunna ta sig samman för barnens skull men det verkar inte lyckas alls. När mamman vid ett tillfälle blir tillfrågad av Lore varför hon gråter så förtvivlat, ”är pappa skjuten?”, så svarar hon ”nej, värre, vår Führer är död”. Cate Shortland visar med små scener och händelser hur många av det tyska folket varit så med i det nazistiska projektet, vad de än sade efteråt.

Mötet med juden Thomas är förstås ett bra berättardramatiskt grepp. När någon som i hela sitt liv fått i sig att judar är det värsta som finns möter en medmänniska, en person som hon dessutom känner sid attraherad av, så uppstår bra film. Sedan är det bra att Thomas blir en nyanserad och mångsidig personlighet, inte alls genomgod.

Som helhet är Lore en viktig, spännande och förklarande film. Den ger en bild av ett omtumlande skede som till viss del fortfarande präglar Europa. Det är dessutom en film som uppfyller allt vad man kan önska av precist skådespeleri – inte minst av Saskia Rosendahl – och medryckande berättelse.