Först en lång korridor. Sen en till. Den första i trapphuset, den andra i hallen. Vi är i Dimen Abdullas första egna lägenhet. Hon är lycklig över den, 32-åringen som flyttat extremt mycket.
– Nu ska jag skapa mig ett hem som jag kan stänga dörren om, säger Dimen Abdulla och bjuder på grön gurkjuice med ingefära från sin nya juicepress.
– Jag gillar att bli äldre och längtar efter att vara vuxen. Hittills har jag alltid haft en massa jobb för att överleva. Men nu behöver jag inte tänka på att överleva varje dag och kan fundera över vad innebär är att leva.
Dimens liv har tagit en ny riktning. Hon är den första husdramatikern på Sveriges radio drama som är nya namnet på radioteatern. Där skriver hon eget och utvecklar radioteatern konstnärligt.
–Jag blev glad och ärad när chefen Malin Axelsson gav mig det utrymmet. Hon såg mig på scen när jag var 19 år, sedan dess har hon trott på min förmåga, säger Dimen Abdulla.
Redan innan hon gått klart sin utbildning sattes henne examensarbete, "Revolution" upp på Ung scen/öst 2015, och hennes monolog "På alla fyra" blev uttagen till Scenkonstbiennalen i Malmö. I våras gick hennes pjäs "Och någon blev inte knivhuggen" upp på Uppsala stadsteater.
– Att vara tillbaka i Uppsala var roligt. Det kändes som om att landa i min historia, säger hon som gått på Linnéskolan.
Sin konstnärliga utbildning har hon fått på Biskops Arnö, Konstakademien och Sveriges dramatiska högskola och karriären har gått rasande fort.
– Tur och slump. Men mest mycket hårt arbete. Det är en illusion att framgång kommer lätt. Jag har lärt av andra som jobbar 10–14 timmar per dygn, sett deras arbetsmoral. Så jobbar jag också och det har kostat mig många relationer. Hårt arbete kräver uppoffringar. Man får inte glömma sina nära och kära.
Dimen Abdulla föddes under Irakkriget. Familjens flykt tog flera år och Dimen var sex när de kom till Morgongåva. Därifrån minns hon jordgubbslandet, att hon pallade frukt, läraren Ulla som var hennes stora stöd och det var i ett Sverige där lasermannen härjade. Som 14-åring lämnade hon radhuset i Morgongåva och kom aldrig tillbaka.
Snart är tiden som husdramatiker över men hon är bokad två år framåt både av Dramaten och Stockholms stadsteater.
Det finns många likheter mellan Dimen Abdulla och Farzin Fatih, båda har en bred syn på sitt konstnärskap. De vill inte definiera sig som dramatiker, skådespelare eller poeter. De är fusioner av allt. Båda kan inte nog berömma människor som stöttat dem i deras konstnärliga utveckling.
Farzin Fatih har haft radiodebut med "jagdrömdeinatt". Men skrivit har han alltid gjort fast det höll för sig själv. Många blev förvånade när de fick läsa om det i en artikel i UNT för fyra år sedan. Då gick han på gymnasiet.
– Jag har alltid haft tankar, idéer och troligen tänkt lite mer än majoriteten av unga. Samhället och världen vi lever i intresserar mig. När jag kom in i tonåren skrev jag mycket frågor medan jag skrev kom svaren. Skrivandet blev min egen terapeut, säger han.
Han blev uppmanad av en vän att höra av sig till dramaavdelningen på Sveriges radio. Men gjorde det inte. Han kände inget behov. Till slut lät han sig övertalas och de gillade hans arbeten.
På samma sätt kom han in på Gottsunda dans och teater. Gick dit, presenterade sig och engagerades som skådespelare.
– Jag gillar att söka utmaningar och har mycket att ge Konstsverige.
Hur har du fått ditt självförtroende?
– Jag vet att jag är speciell – alla människor är unika. Men jag gör min grej på mitt sätt och antingen får jag respekt eller så stänger det dörrar. Det spelar ingen roll men man måste sätta värde på sig själv. Farsan och morsan har lärt mig att jag är viktig, säger Farzin Fatih som kom till Sverige som åttaåring.
Han är kurd från staden Suleymani i Irak.
– Mitt första intryck här var att det var vackert och nära till allt. Då hade vi ju inga telefoner. Man bara gick ut så fanns vännerna där. Men trots att Stenhagen var en trygg yta för min utveckling var det chockartat att komma till Sverige.
Precis som Dimen Abdullah har han jobbat mycket och sumpat relationer men hållit fast i vissa.
– En central figur för min utveckling är Gottsundaprofilen Affe Ashkar. Han är en stor förebild och vi hjälper varandra i våra svåraste och goda stunder.
" inattjagdrömde" skrev Fatih efter att ha hört nyheten om treåriga Alan Kurdi, som flöt i land död på stranden.
Kan du berätta om texten?
Han tystnar och svarar med en motfråga: Kan du?
Okej, jag säger att den väcker funderingar om det stora världsalltet och om vilken roll vi människor spelar. Men också att jag inte får några svar.
Farzin Fatih kontrar med att han vill inte ge lyssnarna svar. Hellre väcka tankar.