Unga skådisar räddar Beck

När ett av offren mördas ger sig Martin Beck och hans kollegor in i jakten. Precis som de tidigare Beckfilmerna med Haber och Persbrandt är Den svaga länken en habil deckare med trovärdiga kopplingar till samhällsdebatten (även om det sällan är något nytt som sägs). Det stora problemet är bioformatet. Vem skulle komma på tanken att göra biofilm av Morden i Midsomer? Som en deckarserie i entimmesavsnitt enligt brittisk modell skulle Beck ha stor potential, men uppblåst på bioduken försvinner gnistan. Bra tv blir banal långfilm.
Beckfilmerna lever mycket på igenkänning, på gnabbet mellan Haber och Persbrandt där ämnet skiftar medan tonen är den samma. I Den svaga länken är det Gunvald Larssons spirande romans med Becks dotter Inger som upprör hans chef. Det märks att Persbrandt njuter av att ge sin träige rollfigur en gnutta djup.

Men filmen behållning ligger i de små rollerna. Aspirerade filmstjärnor skojar ofta om målet att åtminstone få en biroll i en Beckfilm, och den här gången har man plockat upp två av Sveriges mest intressanta unga skådespelare. Omid Khansari (känd från sketcher i ungdomsprogrammet Raggadish) och John Axel Eriksson (baconfrossande mambo i Farväl Falkenberg) framkallar kalla kårar som unga ligister med taskig kvinnosyn.
Se filmen på bio för deras skull - eller vänta på tv-sändningen.

Unga skådisar räddar Beck

BECK - DEN SVAGA LÄNKEN. I förra Beckfilmen på bio, Skarpt läge, var det våld mot kvinnor i hemmet som stod i fokus - nu har problematiken flyttats ut på gatan. Hagamannen har inspirerat denna historia om en serie våldtäkter utmed en tunnelbanelinje i Stockholm.