Det könsneutrala ordet ”hen” – som för första gången i en barnbok användes i Kivi och monsterhunden av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson och som jag skrev om i en recension här på sidorna för någon vecka sedan – har vållat het debatt i medierna. Många skilda åsikter har ventilerats.
Att det är ett ämne som engagerar märktes också på läsarreaktionerna som recensionen väckte. Det är inte ofta vi journalister får så mycket feedback på våra artiklar – så stort tack!
Som en översättare påpekar i ett långt mejl så finns detta könsneutrala pronomen i finskan, som också jag talar. I alla fall vår svenska variant: tornedalsfinska Mienkieli.
Men finska är inte det enda språk som är mera jämställt och könsneutralt. Det återfinns också i en rad andra språk som exempelvis det språk som kanske flest människor talar i världen: Kinesiskan. Men också i turkiska, bengali, persiska, swahili, indonesiska, koreanska – för att bara nämna några.
***
Det könsneutrala pronomen som föreslagits till svenskan är dock sannolikt inspirerat av det finska ”hän” och ”hänen”. Men huruvida detta kommer att befästas i det svenska språket är dock en annan fråga. Även om språk alltid är i förändring och ska så vara så tror jag personligen, även om jag skulle önska det motsatta, att det rent grammatiska är mycket svårare att rucka på.
Det visar också historien. Hen är egentligen inget nytt ord i svenskan. Enligt olika källor finns hänvisningar till hen tillbaka till 1966. Enligt Wikipedia introducerades faktiskt ordet i Upsala Nya Tidning, av Rolf Dunås, som drömde om att man skapade ”det tvåkönade ordet hen”. Och även om nu många i olika tidningar vill ta åt sig äran av att ha introducerat detta ord så har ”hen” ända fram till nu fört en mycket tillbakadragen och stillsam tillvaro inom feminist- och queerkretsar. Men också, inte att förglömma, på vissa förskolor med genuspedagogik.
***
Men nu är ordet alltså ute – eller snarare inne – också bland allmänheten, tack vare alla skriverier. I senaste numret av Nöjesguiden var samtliga artiklar i hela tidningen skrivna med det könsneutrala hen i stället för han och hon. Mellan 2–8 april kommer Boulevardteatern i Stockholm att endast använda ordet hen i sitt arbete – så också i telefon och mejl. Även favoritpoeten Åsa-Maria Krafts senaste bok Självpornografi, Akt 1, en kärlekshistoria, som släpptes i februari, är berättad med utgångspunkt i ett hen.
”Jag minns hens hud, hens senighet, hens öron (små), hens hår (lockigt).”
Några dagar efter den internationella kvinnodagen slog också webbversionen av Nationalencyklopedin till och lade till ordet i sitt uppslagsverk.
I Svenska Dagbladet (6/3) gick det att läsa att den svenska jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (FP) också omfamnar detta ord. Hon ser inga nackdelar med att använda hen istället för han och hon, även om hon ställer sig tveksam till om ordet kommer att bli ett vedertaget begrepp, åtminstone under hennes egen livstid.
Dessvärre är detta också min farhåga. Låt oss hoppas att vår jämställdhetssträvan är mycket starkare än den svenska språkkonstruktionen.