Uppsala Kammarsolister har visat många gånger på scenen vilken fantastiskt kunnig och samspelt kvintett de är. Violinisterna Klara Hellgren, Bernt Lysell, Nils-Erik Sparf, altviolinisten Susanne Magnusson och cellisten Erik Wahlgren klarar sig gott och väl som solister på egen hand och tillsammans blir de ännu vassare.
Den här gången tar de sig an fyra nu levande komponister: Åke Parmerud, Kent Olofsson, Anders Nilsson och inte minst Uppsalas Håkan Larsson. Det är ett lovvärt initiativ då det är alltför sällan vi lyfter fram våra egna moderna tonsättare. Den här kvartetten står sig ju även gott internationellt.
Larsson har en del av sina rötter i jazzen och det märks en aning här också när han skrivit ett stycke som vill något mer än att behaga och underhålla för stunden. Hans tredelade verk Märken för stråkkvintett handlar om de avtryck man gör som människa under ett liv. Det har blivit ett kärvt vackert och expressivt stycke som ger mersmak på Larsson.
Det gäller också övriga komponister. Möjligen är det för tidigt för Nilssons Höst för stråksextett (förstärkt med kontrabasisten Yngve Malcus), men hans senromantiska nedslag håller hela året. Parmerud är mest känd för sina elektroakustiska verk, men här finns inget sådant. Titeln, Stråkkvintett #1, är en vägvisare till det fyrsatsiga verkets prosaiska upplägg där basens pizzicato är ett genomgående tema.
Olofsson fick några av sina kompositioner, bland annat Stalingrads madonna, framförda i våras i Uppsala. Hans Higgs Boson visar även den upp en spännande komponist som använder många olika medel, här liksom i övrigt använder han gärna elektriska hjälpmedel.
Mersmak får man återigen också på Kammarsolisterna i sig. Vill man höra dem i levande form så är det ett gyllene tillfälle denna vecka då de spelar på inte mindre än fyra kvällar i rad med start torsdag i Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. Den 17 och 18 juni blir det även lunchkonserter i Anatomiska teatern i Museum Gustavianum.
Mer musik med anknytning till Uppland bjuder eminenta andra albumet i serien The musical treasures of Leufsta Bruk på. Musiken, som framförs av skönspelande Drottningholm Baroque Ensemble, har funnits i gömmorna på herrgården och bjuder på namn som Tartini, Keller, Händel och Roman. Något att ha i lurarna vid ett besök på det vackra godset.
Mer skönt klingande barock, från det mer ovanliga landet Ecuador bjuder Ensemble Villancico under ledning av Peter Pontvik på med albumet Una tonadilla nuvea. Det är dock inspelat i Länna kyrka som har den perfekta akustiken för den här musiken. En positiv överraskning!
Gustav Mahler har nog inte så mycket med Uppland ty göra, men sommaren kan ge ett bra tillfälle att ta sig in i hans komplexa musikvärld. Det finns mycket nytt att välja på: Cornelia Kallisch och Siegfried Jerusalem sjunger hans Das Lied von der Erde, Katarina Karnéus ger liv åt bland andra de sorgliga Kindertotenlieder samt Rückertlieder och Lieder eines fahrenden Gesellen. Vladimir Jurowski dirigerar London Philharmonic Orchestra i Mahlers andra symfoni, med Adriana Kucerova som solist. Mäktigt och gripande.
Storslaget men mer lättsmält bjuder Zubin Metha på när han dirigerar The Israel Philharmonic Orchestra i Johannes Brahms första och tredje symfonier. Vackert som naturen själv så här års.
[Kaja4]
Uppsala Kammarsolister: Bow (Phono Suecia)
Drottningholm Baroque Ensemble: The musical treasures of Leufsta Bruk (II) (BIS/Naxos)
Ensemble Villancico: Una tonadilla nuvea (CPO)
Gustav Mahler/Kallisch-: Das Lied von der Erde (Hänssler/Naxos)
Gustav Mahler: Katarina Karnéus (BIS/Naxos)
Gustav Mahler: Andra symfonin (LPO/Naxos)
Johannes Brahms: 1 & 3 Symfonin (Helicon/Naxos)