Uppsala Nya Teater går igen

Nära och direkt i intima lokaler, nästan som hemma i ditt eget vardagsrum, är också ett kännetecken. Under våren spelas Strindbergs pjäs Paria på den lilla scenen på Fyrisbiografen i Uppsala med premiär den 8 mars.

Efter att ha legat i dvala i två år har Uppsala Nya Teater åter vaknat och är nu redo för kontinuerliga uppsättningar. En enda teaterpjäs har tidigare spelats och det var Mathissen av Nobelpristagaren Harold Pinter våren 2006. Det blev inget mer, av privata skäl.
Tvåmannateatern, en udda liten grupp med många olika erfarenheter bakom sig, bildades efter tio års samarbete med flera andra skådespelare i teatergruppen Monsun.

Daniel Cramér är regissör och skådespelare till och från. Han har bland annat arbetat som regielev åt Peter Oskarson på Folkteatern i Gävle och som regiassistent åt Henning Mankell. Då hans morfars lillebror Ivo Cramér var en känd koreograf till Cullbergbaletten och tidigare balettchef på Operan, har han de senaste 15 åren även arbetat tillsammans med honom och skådespelaren Kent Andersson. De gjorde bland annat flera uppsättningar på Göteborgsoperan.
- Men jag har jobbat med teater sedan jag var barn, säger han. Ivo har ändå påverkat och influerat mig på många sätt. Han har lärt mig hur viktig rytmen är i en föreställning och att vara noga med övergångarna från scen till scen. Han hade alltid eleganta lösningar.
Daniel Cramér började annars med teatercirklar på ABF i Falun där han bodde som liten. Robin Hood var en av de första pjäserna.
- Jag växte upp med hippieföräldrar. Jag brukar säga att det var som i filmen Tillsammans - fast utan ABBA.

Leif Åman har en bakgrund som musiker - gitarrist. Han var en av medlemmarna i bandet Simmerman som var aktiva i början av 1990-talet i Uppsala.
- Jag har spelat rock'n'roll sedan jag var tretton och till sist ledsnade jag på att uppträda på pizzerior för femhundra kronor. Det finns en ytlighet i musikbranschen som jag har tröttnat på. Men än har jag inte sålt gitarrerna.
Sedan några år tillbaka arbetar han på heltid som busschaufför i Uppsala.
- Nu kan jag göra det jag tycker är viktigt och glömma pengarna. Och att stå på scen som skådespelare eller vara musiker är inte så stor skillnad.
Han undviker dock att kalla sig skådespelare även om han liksom Daniel Cramér har stått på scen flera gånger tidigare både i skolan och vid vuxen ålder.
- Vi kompletterar varandra bra, säger Daniel Cramér. Sedan har vi samma svårighet att lära oss utantill.

Vad utmärker då Uppsala Nya Teater? Vad är det för tankar som ligger bakom?
Förutom snabba produkter - "grillad teater" som de uttrycker det, det vill säga snabbt komma in på scen och gå ut, är det också en teater som har lämnat de institutionella rummen.
- Vi sätter upp pjäser som ska kunna spelas i grottor, säger Daniel Cramér. Direkt tilltal, närhet till publiken och i princip ingen rekvisita. Gatuteater fast inomhus.
- Ja, vi behöver bara oss själva, fortsätter Leif Åman. Vi kan gå till myrorna och köpa ett brevställ och göra en pjäs kring det.
Daniel Cramér tycker ibland att de stora teatrarna går vilse i belysningseffekter och kostymer. Att de tappar själva innehållet så att pjäserna blir tunnare än de bilder som är uppsatta utanför.
- Vi hinner inte förbereda oss som vi skulle vilja, utan vi möter en publik rakt upp och ned och då är det ganska skört. Föreställningen blir på så sätt aldrig riktigt klar, så vi brukar säga att det är bäst att se alla föreställningar för att se hela pjäsen.
Vårens uppsättning är pjäsen Paria av August Strindberg som byggde pjäsen på en novell av författaren Ola Hansson (1860-1925), en pjäs som bland annat handlar om skuld.

Mellan teaterprojekten fortsätter Leif Åman att köra buss och skriva på sin roman, medan Daniel Cramér arbetar natt på ett behandlingshem i Uppsala och funderar på nya projekt som pockar. Ständigt.

Uppsala Nya Teater går igen

Snabb teater utan egentlig scenografi. Det enda som behövs är skådespelarna - så ser Uppsala Nya Teater ut som bara består av två personer Daniel Cramér och Leif Åman från Uppsala.