Få har missat den stora Bruno Liljeforsmålningen som hänger inne på Stadsbiblioteket. Lite mer undanskymd är kanske Carolina Redivivas egna Strindberg som sitter långt ovanför ögonhöjd för att minska stöldrisken. Runt om i Uppsala finns en hel del spännande dyrgripar bland den offentliga konsten och en stor del tillhör universitetsvärlden. Många av dem hittas på Uppsala konstmuseum på Slottet men mycket finns också utspritt på andra håll i staden. Carolina Rediviva har till exempel en stor samling teckningar där flera kända namn finns representerade. Bland annat innehåller samlingen skisser och teckningar från Carl Larsson.
- De hänger ihop med en brevsamling som skickats till och från Carl Larsson. Det är inte några av hans storslagna naturkonstverk men fina små alster, berättar Åsa Henningsson som är enhetschef på kart- och bildenheten.
Här syns också övningsskisser och föreberedelseskisser av skulptören Johan Tobias Sergel och från 1700-talskonstnären Jean Eric Rhen. En av få representerade kvinnor är Fredrika Bremer vars skissblock följde med på hennes resor i Nya Världen, Nordamerika. Just nu är hennes teckningar utlånade till Nationalmuseum.
Förutom runt 4 000 skisser från svenska konstnärer innehåller samlingen också ungefär 500 verk från stora internationella namn som Rembrandt, Rubens, Bernini och Rafael.
- Det är inte helt fastslaget att det verkligen är dem. Men någon gång har man antagit detta och sedan satt deras namn under teckningarna, så då utgår vi från att det är så. Men det har inte gjorts någon senare forskning, säger Åsa Henningsson.
Det mesta i samlingarna är donationer och inte något som universitetet själv köpt in. Undantaget är porträttsamlingar som sträcker sig tillbaka till 1600-talet. Det är denna typ av konst som framför allt finns representerad i Universitetshuset. Här hänger bland annat ett porträtt av drottning Kristina målat av Abraham Wuchter 1661, och ett porträtt av Gustav III signerat dåtidens store porträttmålare Alexander Roslin.
Vill man se porträttkonst är annars studentnationerna en verklig skattgömma, både när det gäller äldre och nyare verk. På Värmlands nation har man satt sig i sinnet att bli en verklig konstnation och beställde nyligen fotokonstverk av bland andra Elisabeth Olsson Wallin och Ewa Rudling. Gemensamt för flera av nationerna är att man faktiskt inte vet vilken konst man har och inte heller har resurser att bevara den på bästa sätt. Något som gör att nationskonsten försvinner in i skuggorna.
- Just nu vet jag faktiskt inte hur mycket vi har, vi ska göra en inventering snart. Men nog finns det en hel del. Vi har till exempel en Anders Zorn, men jag kan inte säga på rak arm var den sitter, säger Tobias Larsson, förste kurator på Norrlands nation.
Även i Uplands nationshus finns en betydande konstsamling, till stor del bestående av tavlor med Uppsala- och Upplandsmotiv. Här syns verk av bland andra Olof Thunman, Carl Eldh och Bror Hjorth.
Uppsalas konstskatter finns förstås inte bara i det offentliga. Mycket ägs av privatpersoner. Men att åstadkomma en ordentlig kartläggning över den samlade Uppsalakonsten visar sig vara svårt. Privata samlare vill nämligen inte skylta med sitt namn och sina dyrgripar, på grund av den stora risken för stölder.
- Det har tyvärr blivit så på senare tid. Vi vet vilka vi säljer till men när konsten säljs vidare försvinner den. Få samlare i dag går ut med vilken konst de har, det är inte som förut när man visste att det var den eller den grosshandlaren som ägde konst, säger en konsthandlare som vill vara anonym.
UNT har kontaktat konstsamlare i Uppsala men ingen av dem vill offentliggöra sina samlingar.