Vackra miljöer räddar usel film

Rollistan är åtminstone imponerande. Men hur den franske regissören Mathieu Kassovitz, mannen bakom Gothika, lyckats locka namn som Michelle Yeoh, Charlotte Rampling samt Gérard Depardieu till den här science fictionsoppan är en gåta.
Vin Diesel spelar däremot i precis samma division som Babylon AD:s kryckiga story. Tatuerad och uppumpad gör han rollen som den avdankade legosoldaten Toorop. I en värld på randen till fjärde världskriget får denne i uppgift att eskortera en ung kvinna från ett nunnekloster till en mystisk sekt i New York. Kanske är hon en välsignelse för mänskligheten, kanske ett dödligt hot.

Ja, ni hör ju själva. Detta är en film som balanserar på randen till det löjliga - och ofta trillar över kanten. Då hjälper det inte att Michelle Yeoh ger sin kicksparkande nunna viss sårbar trovärdighet, att Charlotte Rampling är en härligt iskall kvinnlig skurk eller att Gérard Depardieu ståtar med en av filmhistoriens fulaste näsförstoringar.
Regissören Mathieu Kassovitz hävdar i en intervju att han tvingats kompromissa med sina konstnärliga ambitioner. Det är inte alls förvånande. Men trodde han verkligen att resultatet skulle bli i Blade runner-stil om han lät en trästock som Vin Diesel spela huvudrollen?

Betyget har ändå hamnat på en tvåa - enbart på grund av de snygga miljöerna och scenografin. Babylon AD är delvis inspelad vid Riksgränsen, vilket hjälper till att rädda filmen från ett rättmätigt bottenbetyg.

Vackra miljöer räddar usel film

Babylon AD balanserar på randen till det löjliga - och trillar ofta över kanten, tycker Sara Ullberg.