Sannolikt kommer inte premiären i Växjö förra lördagen att kunna toppas i det senare avseendet efter att popmetall mött schlagervisa.
I Göteborg ska i stället Thomas Di Leva (som började karriären 1980), Sonja Aldén (fyra festivaler) och Andreas Lundstedt (sex svenska starter plus en Eurovisionsfinal för Schweiz) möta namn som vi aldrig tidigare hört talas. Samt en av det senaste årets största flickidoler.
Di Leva gjorde något av comeback i svenskt tv-medvetande med en plats i första säsongen av Så mycket bättre. Då om inte förr klev han in i klyschfacket ”folkkär”. Det innebär garanterat en och annan röst nu.
Flickidolen däremot, Ulrik Munther, 17, behövde ingen tv-succé. Det räckte med Youtube. Efter vinst i Lilla Melodifestivalen 2009 gjorde en cover på Lady Gagas Born this way honom till stjärna utan att han knappast har setts i en tv-program. Det var omöjligt när Di Leva började spela in hemma i Gävle för 30 år sedan.
Om Ulrik Munther skulle välja ett enda program att vara med (även om han numera också hunnit passera både Allsång på Skansen och Bingolotto) är det just Melodifestivalen. Det finns en del som talar för att när han framfört sin Soldiers kommer inget riktigt att bli sig likt för honom längre. Vill man nå en stor publik i Sverige snabbt så är det ju här. Knappast folkkär, men en och annan nykär tittare ger också röster.
Om det var någon osäkerhet kring intresset så försvann det lika snabbt som Moniker förra veckan. Närmare 3,4 miljoner satt bänkade förra lördagen. Det innebär att aldrig tidigare har så många sett första deltävlingen i en Melodifestival. Nu behöver det förstås inte innebära någonting för fortsättningen. 1,2 miljoner kan ju ha tyckt att det var skräp när Loreen och Dead by April tog sig till Globen-final och väljer att göra annat ikväll. Titta på Gladiatorerna kanske?
Nja, knappast. TV 4 har inte så mycket att sätta emot med sin muskelunderhållning och någon annan är det ju inte ens som försöker. Således en annan av melodifestivalens baksidor: sex lördagar i februari-mars tar landets övriga tv-planerare semester och programutbudet står still.
Vad de övriga 2,2 miljoner tittade för förra lördagen? För att Thorsten Flinck spred osäkerhet i lokalen förstås. Och i det hänseendet blev ingen besviken.
Soldiers
Ulrik Munther
Text och musik: Ulrik Munther, Johan Åberg, Linnea Deb, Joy Deb och David Jackson.
Enkel gitarrpop utan stort arrangemang även om han lånat trumkomp från Roger Pontare. Alla toner är inte rätt, men det saknar betydelse i genren. Refrängrad som sätter sig och pojkutseende få glömmer.
Baby doll
Top Cats
Text och musik: Mårten Eriksson, Lina Eriksson och Susie Päivärinta.
Kvällens största avvikelse går i rockabilly. En yngre upplaga av The Playtones. Ståbas och hängseln, men ändå rätt uddlöst. Men en genre som inte är maskinell får ändå röster.
I din himmel
Sonja Aldén
Text och musik: Sonja Aldén, Bobby Ljunggren och Peter Boström.
Ballad deluxe med rökdimmor, vind i håret och bro på scenen. Något annat var inte att vänta från Sonja Aldén. Kanske är det här stunden de riktiga schlagerälskarna väntat på.
Aldrig aldrig
Andreas Lundstedt
Text och musik: Niclas Lundin, Maria Marcus och Randy Goodrum.
Bland de tre bästa i tre svenska festivaler. Men på senare år har det varit i betydligt mer uptempo, Alcazars adelsmärke. Nu åter solo känns låtvalet knappast lika självklart. Rutinen och populariteten i sammanhanget kan dock inte underskattas.
Stormande hav
Timoteij
Text och musik: Kristian Lagerström, Johan Fjellström, Stina Engelbrecht och Jens Engelbrecht.
Med sin popschlager med folkmusik blev det en femteplats med Kom 2010. Årets bidrag känns spontant inte lika starkt. Ändå är det klasser bättre än Abalone Dots stämsjungande folkmusikpop som fick respass direkt förra veckan.
Shout it out
David Lindgren
Text och musik: Tony Nilsson och Fernando Fuentes Vargas.
Svensk dansgolvshouse i samma andra som Danny Saucedo. Det känns dock inte som det riktigt passar ihop med sångaren själv, som just nu annars spelar en ung Tomas Ledin i musikalen om den festivalartistens liv.
Det går för långsamt
Mimi Oh
Text och musik: Anton Malmberg Hård af Segerstad och Niclas Lundin.
Snäll pop som tagen från 80-talet där Mimmi Olsen hämtar sin inspiration i både musik och kläder. Känns som de en av de låtar Lena Philipson hade som utfyllnad i början av karriären.
Ge aldrig upp
Thomas Di Leva
Text och musik: Thomas Di Leva.
Det är faktiskt Melodifestivalpremiär för Thomas Di Leva. Det skulle kunna vara för sent med en låt som förstås låter som han alltid ha gjort. Men när kaftanpop numera hör till den svenska musiksjäleb skulle annat än avancemang förvåna.