Detta Àr en propagandafilm. Patriotisk bullshit, för att prata som de gör i filmen. Det Àr definitivt inget tvivel pÄ det. Det Àr bara det att Hollywood Àr vÀrldsbÀst pÄ att göra sÄdana, sÄ att Àven vi som Àr motstÄndare till dem kan underhÄllas av dem.
Regissören Antoine Fuqua vet hur man gör actionthriller med stor budget, Gerald Butler Àr en charmig muskelknutte och USA Àr bÀst. PÄ allt.
SÄ vill man se skicklig om Àn monoton action sÄ visst, titta pÄ. HÀr finns flera maffiga scener dÀr man krossar ungefÀr hela bilbestÄndet i en medelstor svensk stad och gör av med lika mycket pengar som Nordkoreas Ärsbudget.
Och det Ă€r hĂ€r det blir lite fĂ„nigt. Det Ă€r svĂ„rt att tro pĂ„ att detta fattiga lilla land som Ă€ven om det leds av ett gĂ€ng galningar skulle hoppa pĂ„ USA pĂ„ hemmaplan. HĂ€r anfaller en trojansk hĂ€st i form av Sydkoreas premiĂ€rminister med följe Vita Huset och tar presidenten som gisslan för att fĂ„ tillgĂ„ng till koderna som kan sprĂ€nga hela arsenalen av kĂ€rnvapen. Allt verkar förlorat â om det inte vore för en man, elittrĂ€nade Mike Banning, ex Secret Service. ..
Resten kan vi, och man ska inte leta logik eller klara linjer hÀr. En varningsklocka skymtar ÀndÄ och det Àr svÄrt att veta om den Àr avsiktlig eller inte: men helt klart visar filmens upplÀgg faran med att ha för mycket vapen, Àven pÄ nationell nivÄ. Tag varning!
Varning Àven för slutets rekord i svulstiga patriotiska floskler, Àgnade att uppmuntra det lidande amerikanska folket.