Visst finns det plats för ännu ett känslomättat drama där separata människoöden till slut finner beröringspunkter och vävs samman. Filmer som Babel, Crash, Short cuts, Magnolia och Sex lektioner i kärlek älskas av en stor publik och de har stannat kvar i minnet länge hos de flesta som har sett dem.
Det nya sammanflätningsdramat Mother and child visar hur effektivt det här formatet är men också hur svårt det är att ro i land ett så pass maffigt manusbygge utan att det blir lite pompöst och utdraget.
Temat är klassiskt och universellt. Det handlar om mödrars kärlek till sina barn och om naturgivna relationsband som är så starka att de aldrig helt kan brytas.
Vi får möta en medelålders kvinna som plågas av skuldkänslor och aldrig har lyckats bli kvitt saknaden efter den dotter hon adopterade bort som tonårsmamma. Vi får också träffa surrogatmamman som står inför det närmast ofattbara beslutet att omedelbart och för alltid skilja sig från en människa som har kommit ur hennes egen kropp.
Det finns en svart sorg hos filmens kvinnor som manifesterar sig i en rädsla för att släppa någon annan in på livet. En av dem hanterar tomheten genom att arbeta dygnet runt som framgångsrik advokat. Inte ens hennes chef och älskare vet vem hon egentligen är innerst inne.
Männen är stöttande och försöker förstå men de möts oftast av själsliv lika ointagliga som välbefästa fort. Situationen är utmärkt skildrad men också frustrerande eftersom den leder till att historien ibland trampar vatten. Först mot slutet börjar det ske saker med moder-dotter-relationerna och det är också då som filmen verkligen blir den effektiva tårdrypare som man kan förvänta sig.
När tempot haltar går det dock alldeles utmärkt att luta sig tillbaka och ta del av det fläckfria skådespeleriet och en ensemble med Naomi Watts, Samuel L Jackson och Jimmy Smits som klarast lysande stjärnor.
Mother and child innebär inga bortkastade två timmar. Däremot bör man vara medveten om att det finns andra filmer i genren som ger betydligt mer avkastning på investerad tid.