Vardagligt och mycket japanskt

Berättelser som utspelas under en kort, från början definierad tid, brukar på film i allmänhet vara tämligen hetsiga - tänk Eddie Murphyfilmen 48 timmar eller varför inte valfritt avsnitt av tv-serien 24. Berättelser som klämmer ihop ett antal personer med undertryckta känslor på en begränsad yta brukar bli rätt utåtagerande historier - tänk The shining eller varför inte valfritt avsnitt av tv-serien Vänner.

Så icke Hirokazu Kore-edas Still walking. Här samlas tre generationer under ett dygn hemma hos de gamla föräldrarna för att hedra femtonårsdagen av äldste sonens död - den beundrade som skulle ta över faderns läkarpraktik. Skuldkänslor och oförmåga att närma sig varandra, svek och bekräftelsebehov läggs i lager över en som jag föreställer mig mycket japansk brytning mellan traditionell respekt och modern frigörelse.

Och hela tiden är det så vardagligt. Mycket diskret ställer Kore-Eda scener mot varandra, en far och son-scen som speglas av en mor och dotter-scen, eller en enkel, vardaglig replik som får ett indirekt svar i en helt annan scen. Inga röster höjs, inget sägs rakt ut. Det är subtilt och stillsamt in absurdum, men tack vare den medvetna kompositionen får Kore-Eda ändå sagt en hel del om familjemönster, mäns och kvinnors skilda bördor och uppgifter - och om generationernas förhållanden till varandra. En stunds ouppmärksamhet hos åskådaren kan få poänger långt fram i filmen att gå förlorade.

Över allt svävar förstås Yasujiro Ozus Föräldrarna från 1953, den strama berättelsen om föräldraparet som besöker sina barn i Tokyo och bara finner ointresse. Inte bara temat utan också den visuella stilen anknyter till Ozus mästerverk, men Kore-Eda gör varken en hyllning eller en omtolkning. På det sättet låter han hela filmen agera som familjemedlemmarna: han kommenterar utan att låta påskina att det är just det han gör. De enskilda ögonblicken betyder inte mycket, det är först när man har hela mönstret som man kan börja skapa en helhet.

Vardagligt och mycket japanskt

Tre generationer samlas under ett dygn hemma hos de gamla föräldrarna i Hirokazu Kore-edas Still walking. Det´har blivit en vardaglig skildring av den japanska brytningen mellan traditionell respekt och modern frigörelse.