Vilken jazzkabaré i ordningen blir det här?
– Jag tror att vi är framme vid den sjunde sedan starten 2001. Då gjorde vi "Louis Armstrong i våra hjärtan" på Skandiascenen här i Uppsala mest som en rolig grej. Men det blev fler än 125 föreställningar landet runt, så då insåg vi att det här var ett koncept som uppskattades.
Vad kan du berätta om "Från Harlem till Nalen"?
– Det är en föreställning som utgår från de starka amerikanska influenser som formade den svenska jazzen på framför allt 40- och 50-talen. Vi spelar tidstypiska låtar och berättar anekdoter och skrönor om artisterna och låtarnas tillkomst. Att dans- och nöjespalatset Nalen står i fokus hänger förstås ihop med att det stället var jazzens nav i Sverige. Många amerikanska artister var här antingen för att uppträda eller lyssna.
Och du har spelat på Nalen när det begav sig?
– Jag är faktiskt den ende i bandet som gjort det. Det var 1963 när jag spelade i popgruppen The Balubas från Örnsköldsvik. Fast då var jazzeran över på Nalen.
Varför är det sådant sug efter era jazzkabaréer?
– I och med att vi inte bara spelar låtarna rakt upp och ned, utan även berättar saker som folk inte visste att de ville veta så blir det något mer än en konsert. Nostalgifaktorn finns där också förstås. Många som ser våra shower var med på den här tiden.
Fotnot: "Från Harlem till Nalen" ges tre gånger 3–4 mars. I orkestern ingår Eva Forsgren, sång, Peter Lind, trumpet, Jens "Jesse" Lindgren, trombon, John Högman, saxofon och klarinett, Petter Carlson Welden, piano, Kjell Grundström, bas, och Björn Sjödin, trummor.