En tjock och burdus. En vinglande smal och försiktig. Oliver Hardy och Stan Laurel har reinkarnerats som två små bebisar som vore alldeles ensamma om de inte hade snubblat på varandra inne i en mörk skog. John Ajvide Lindqvists Sulky och Bebbe är lika ensamma som udda, men märker genast att två fel blir ett rätt och håller ihop. Tillsammans vandrar de över en värld som inte tolererar några avvikelser - innan de så småningom råkar skapa ett förlovat land där alla får vara precis som de är.
Sulky och Bebbe regererar okej, illustrerad av Mia Ajvide, består av en drös snabba kapitel där de omaka hjältarna i all hast räddar månen, hjälper en sjungande bomb som inte vill sprängas, slarvar bort en liten kung och blir vänner med ett misantropiskt berg.
Boken började skrivas som en förlösande övning när skräckmästaren Ajvide Lindkvist hade svårt att komma i gång med romanen Människohamn. Det fungerade och efter en daglig kvart med Sulky och Bebbe hittade han in i mörkret. Den ibland väl skissartade snabbheten består när duon har blivit ett självständigt projekt, men det påverkar inte helheten särskilt menligt.
De egenartade spädbarnen drar runt i ett samhälle som har förlorat sitt ursprungliga syfte, och John Ajvide Lindqvist har inte brytt sig om att vaddera sin samhällskritik, som är uppfriskande direkt och ganska rolig. Världen suger, helt enkelt. Kom med något nytt, som Bebbe skulle ha sagt.
Det vore möjligt att anföra synpunkter om att både text och bild kunde ha tagit ännu en vända via ett redaktörsbord. Mer oetablerade författare hade förmodligen fått bakläxa! Men å andra sidan är projektet helt uppenbart en frukt av ett passionerat driv (en passionsfrukt!). De utsatta barnens revansch behöver inte nödvändigtvis vassa hörntänder för att ha bett.