Då har hon tagit paus från de riktigt långa resorna som till Venezuela, USA, Australien och Thailand. I veckan har hon framträtt på bland annat Södra Teatern i Stockholm, Enköping och Rasbokil. Hela turnén arrangeras av Uppsala Gitarrfestival med Klaus Pontvik i spetsen.
– Gitarrfestivalen har betytt mycket för mig, inte minst för att jag fick komma hit 2010 och träffa just avlidne mästaren Paco de Lucia. Jag tillägnar min konsert här nu till hans minne, säger Anabel Montesinos när vi träffas på ett hotell i Uppsala.
Hon började själv spela när hon var fem år i Spanien där hon växte upp. Vid tolv hade hon sin första offentliga konsert. Nu vid fyllda 29 bor hon i Tallach, strax utanför Klagenfurt i Österrike, med sin tillika gitarrspelande make, kubanen Marco Tamayo.
– Det är ett praktiskt ställe att ha som bas mellan turnéerna och vi stortrivs i den lilla by där vi bor.
Hon och Tamayo gör en del konserter ihop, men inte här denna gång. I Uppland blir det solokonserter medan hon i Sundsvall och Örebro kommer att spela Concierto de Aranjuez med orkester.
Anabel Montesinos spelar vad hon själv säger klassisk gitarrmusik, inte flamencobaserat som så ofta hos spanska gitarrister. Favoriterna är bland andra Joaquin Rodrigo, Fernando Sor och F Tárrega. Framförallt gillar hon det romantiska anslaget i musiken. Repertoaren är också bland det vackraste som skrivits för gitarr.
– Det är framför allt andalusisk musik jag spelar på konserterna denna gång. Men just nu håller jag på att studera in mig på sydamerikansk musik, så vi får se vad det blir av det i framtiden, säger hon.
För tillfället har hon inga planer på att spela in något nytt på skiva utan satsar på den levande musiken. Hon vill ha kontakten med publiken. Hon fick lysande recensioner när hon spelade här sist 2010 (hon var här också som 22-åring 2006.). Så här skrev UNT:s recensent: ” det som gjort att hon tagit emot och vunnit snart alla priser och utmärkelser en gitarrist inom klassisk musik kan göra är förmågan att ledigt växla mellan ljust och mörkt, mjukt och hårt och intensivt och lugnt”.
Anabel Montesinos är så långt ifrån någon diva man kan tänka sig när vi träffas. Hon gör intervjun på engelska då min spanska är lite rostig (för att säga det snällt) och fyller ibland på med något av de andra språk hon pratar. Men musikens tungomål är det vet viktigaste.