Vid första mötet tänker jag, inte direkt någon ”typisk klassisk gitarrspelare”. Neapelfödde Aniello Desiderio ger mer intryck av italiensk filmregissör eller popstjärna. Han hälsar kraftigt med riktigt stora händer, långt ifrån de smala pianofingrar som gitarrister brukar ha. Det är dock inget som på något sätt verkar påverka hans spelteknik, han är en omvittnat fullfjädrad virtuos på sitt instrument.
– Fast det är inget egenvärde med virtuos teknik. Den ska tjäna musiken, inget annat. Det viktigaste är känslan, säger han. Som tur är så pratar han en mycket bra engelska, min italienska börjar bli lite rostig.
Desiderio har en mycket öppen attityd till musik. Han har också en mycket bred repertoar. Mest blir det förstås ur den klassiska gitarrkatalogen, med namn som Albeniz, Giuliani och liknande som han kommer att spela på turnén – som också tar honom till Öregrunds kyrka på lördag kväll, Enköping på söndag samt Uppsala på tisdag. Men han spelar även gärna till exempel Astor Piazzolla och italiensk barock. Framöver ska han också spela in ett nytt verk för gitarr och orkester av John McLaughlin
– När jag var liten kom pappa hem med två lp, en med Pink Floyd och en med Concierto de Aranjuez , och sade "välj!". Jag fascinerades mest av den senare och på den vägen är det, berättar han.
Han tycker själv mycket om att undervisa och möta unga elever. Han har en professorstjänst vid universitetet i Cosenza i Italien och pratar lyriskt om när han hade master classes i Uppsala i oktober.
– Det handlar inte bara om att lära ut. Av den enklaste fråga som ställs lär man sig själv också samtidigt. Jag uppskattar verkligen mötet med dem.
Aniello har mött många av de stora namnen inom gitarrmusiken, han studerade för Leo Breuwer och pratar väl om Göran Söllscher. Han lovordar Uppsala Gitarrfestival och Klaus Pontvik och det sätt han genomför sitt uppdrag.
– Här möts så olika sorters gitarrmusik. Det tror jag är oerhört viktigt, inte minst för att få ut kulturen till ungdomar, säger Aniello Desiderio.
Han återkommer gång på gång till tesen att mycket i världen skulle bli bättre om människorna – särskilt de unga - fick tillgång och nycklar in till kulturen. Ett bra sätt att börja på är i alla fall att gå och lyssna på honom. Musik av den här klassen hittar inte så ofta ut till små orter som de här. Efter Uppland står turen till något större Stockholm och mindre Sundsvall.