Världsspråket är litteraturen

KRÖNIKA. H C Andersen hade en dröm om att utsträcka sina sydeuropeiska resor till Spanien. Men han och hans resesällskap blev påfrestande för varandra. Det påminner mig om mötet mellan H C Andersen och Charles Dickens, skriver Jan Mårtenson.

Kultur och Nöje2007-06-18 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
H C Andersen hade 1845 en dröm om att utsträcka sina sydeuropeiska resor till Spanien. Men han förverkligade den först sjutton år senare. Som ressällskap hade han vännen Edvard Collins unge son Jonas. De blev påfrestande för varandra och det påminner mig om mötet mellan H C Andersen och Charles Dickens, som Niklas Rådström skriver om i sin roman Gästen. Dickens var lättad när hans gäst äntligen gav sig av. I gästrummet satte han upp en skylt med texten: "Här bodde den danske diktaren Hans Christian Andersen i fem veckor, vilket för familjen kändes som en evighet."
Trots att den spanska resan på många sätt var primitiv och besvärlig jämfört med den komfort H C Andersen var van vid blev han helt lyrisk:

Ak, var der dog kun et eneste Sprog,
Et eneste Sprog paa Jorden;
Saa deiligt man da hinanden forstod
Fra Syd til det yderste Norden.

De Ord er' tidt sagt; men reis Du dog
Til Andalusiens Dale;
Der er en eneste faelles Sprog,
Öine og Pulse det tale.


H C Andersen kunde bara ett hundratal spanska ord. På den tiden var det i regel hästdroska som gällde. Men den som ville ta sig fram fortare kunde spänna för tio-tolv åsnor.
Andalusiens störste poet Federico Garcia Lorca sköts i början av det spanska inbördeskriget. Jag kom att tänka på honom när vi närmade oss Granada. Hans kropp begravdes nånstans utanför stan. Francoanhängarna var måna om att hålla platsen hemlig, av rädsla att den skulle upphöjas till kult.
Så här skrev Lorca i några diktrader:

Hur svårt är det inte
för ljuset att lämna Granada!
Det slingrar sig som cypresserna
och gömmer sig under vattnets spegel.


I utkanten av Granada ligger Alhambra, denna arabiska skönhet som förtrollat många författare och konstnärer. Tonsättaren Claude Debussy inspirerades av Puerta del Vino, trots att han aldrig satte sin fot i Spanien. Kännare påstår att han försökte frammana den ljusmättade stämningen i siestatimmen.

Den arabiske 1300-talspoeten Ibn Zamrak har försett många av Alhambras väggar med dikter och även längs brunnskanten i Lejongården. Nobelpristagaren Juan Ramón Jiménez skildrade också de paradisiska labyrinterna i Generalife:

Vattnen talar och gråter
under den vita oleandern:
under den rosa oleandern
gråter vattnen och sjunger,
genom den blommande myrten,
över de dunkla vattnen:
Dårskap av sång och gråt
i våra själar och tårar?!


I ett av slottsvalven var det en utställning av Le Corbusier, på temat den räta vinkelns poesi. Det kunde inte finnas en lämpligare plats än i denna symmetriska omgivning.