- Till Metropolitan brukar man komma när man är på toppen av sin karriär. Det är fantastiskt att vara där i min ålder och träffa de allra bästa från världens stora operahus: sångarna, dirigenterna, direktörerna, säger Luthando Qava.
Han bor för några dagar hos vänner i Morgongåva, passar på att vila där ¬och öva i Stockholm ¬ inför konserten i Heby och inför nästkommande söndags konsert på Confidencen vid Ulriksdals slott utanför Stockholm.
Luthando Qava kom till Metropolitan som 23-åring, för att delta i utvecklingsprogrammet Young Artist Program, som är ett samarbete mellan Metropollitan och Juilliard, den berömda musik-dans-teaterskolan i New York. Då var han just utexaminerad från operahögskolan i Stockholm.
Men hur kom han dit?
- Jag är född i byn Mdantsane, nära en liten stad i East London, i Sydafrika. Mamma var arbetslös och ensamstående med mig, min lillasyster och min lillebror. Ingen väntar sig att en sådan som jag ska kunna göra internationell karriär inom västerländsk kultur...
Men det är precis vad han håller på att göra.
Luthando Qaves röst upptäcktes av en lärare när han var 15 år och han anmäldes till en deltävling i en nationell musiktävling. Och vann.
- Jag tog mig till den nationella finalen, men där freakade jag ut helt, när jag såg mitt ansikte på storbildsskärm, samtidigt som jag sjöng. Jag fick sån scenskräck att jag trodde jag skulle dö. Så rädd jag var!
I dag står han på scenen på Metropolitan och sjunger, om än småroller hittills, för en stor publik. ”En vanlig dag på jobbet”...
Efter studenten sjöng Luthando Qave Cape Tows operakör, som hade ett samarbete med Norrlandsoperan.
- Jag kom till Umeå och när man hörde min röst, fick jag rekommendationen att söka till Operahögskolan.
Han sökte och kom in. Precis som han senare sökte till utvecklingsprogrammet vid Metropollitan och kom in.
Förra nyåret sjöng han, som Anders Wallstipendiat, i Giresta kyrka och fick stående ovationer för sin varma baryton och sina tolkningar av musiken.
Framtiden, säger han, verkar ljus. Men han har inte bråttom.
- Musiken jag sjunger är ofta flera hundra år gammal. Den kan vänta på mig tills jag är färdig för den.
Helst vill han sjunga Verdi, allt av Verdi som passar en baryton.
- Underbar musik, men teknisk svår. Jag vill mogna in i den. Lära mig den och verkligen kunna den när jag gör den. Ingenting som en 25-åring bör sjunga. En del gör det ändå, men det rekommenderar jag inte. Fast å andra sidan, vem är jag att rekommendera något...
Blygsamheten är äkta men inte överdriven- hans ambition är att ”bli bäst” - och hänger ihop med livserfarenheterna från Kapstadens ytterkanter, där svälten fanns i bilden under hans uppväxt.
- Jag förstår inte hur mamma gjorde, när hon inte hade jobb. Men i dag har hon det bättre. Jag skickar pengar varje månaden. Och den här munnen mättar sig själv numera!