Feministen Simone de Beauvoir är aktuell igen. Hennes roman Mandarinerna kom nyligen ut i inbunden nyutgåva. Och på Uppsala stadsteater spelas efter en längre tid fortfarande en monolog med skådespelaren Viveca Dahlén, som berättar om Beauvoirs liv, medan övervägande kvinnor sippar på te och äter scones. Trevligt inslag, men jag tycker kanske inte riktigt att det passar in på Beauvoir, som verkade tuffare än så. För helylle för henne, helt enkelt. Hon som avskydde äktenskapet och allt vad det innebar med familj och barn.
Den dryga timmen som ges är inte mycket nytt under solen för den som har intresserat sig för Simone de Beauvoir och hennes liv även om det är intressant att lyssna på Viveca Dahléns tankar kring henne.
Efter föreställningen frågade en kvinna om Dahlén kunde sammanfatta Beauvoirs filosofi, hennes tes, som ligger till grund för hennes böcker. Det andra könet var ju revolutionerande då, särskilt för fransmännen vad jag förstår, medan den togs emot bättre i USA. Men se det kunde inte Dahlén. Hon hade, hävdade hon, mest gått in på Beauvoir som feminist. Det var Sartre som inordnades under kategorin filosofi medan Beauvoir kopplades till genusfrågor. Och det var som feminist hon var känd ända in i det sista.
Mandarinerna var det i princip ingen som hade läst i publiken och Det andra könet ytterst få. Vad säger det om Simone de Beauvoir? Att hon är bortglömd eller har en för filosofisk eller föråldrad syn på kvinnan? På feminismen?
Alla som har varit i Paris och intresserat sig för paret Sartre och Beauvoir har förstås gått på det berömda kaféet i Saint-Germain-des-Prés, där de var stamgäster. Jag satt och grunnade på det efter att ha läst bladet om föreställningen – Café du Dôme stod det där. Men inte var det rätt namn. Just då kunde jag inte komma på det, men visste att det var fel.
Slog upp det på Google så fort jag kom hem. Och visst – Café de Flore hette det, förstås! Att varje manusförfattare har konstnärlig frihet vet vi nog. Men att ändra namnet på ett så välkänt kafé i berättelsen om Beauvoir förstår jag inte, särskilt som allt annat höll sig till sanningen. Är det ett misstag eller har Viveca Dahlén någon medveten tanke bakom detta?
Och Simone de Beauvoirs filosofi? Fenomenologisk existensfilosofi. Ja, vill man förkovra sig i den, finns det åtskilliga rader att begrunda.
Fotnot: Monologen Simone de Beauvoir på Uppsala stadsteater spelas nästa gång onsdag 24 april.