Gåtan om IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn söker ett svar. Men hans eventuella beteende skapar också nya gåtor. Varför utgår till exempel fransmännen från att han är oskyldig? Det är intressant.
I skuldfrågan ska vi förstås alla vara försiktiga. Ingen är skyldig förrän han är dömd, det är en god princip.
57 procent av fransmännen tror dock att Strauss-Kahn har råkat ut för en fälla. Tidigare dokumenterade våldtäktsförsök rör dem inte i ryggen. Inte Strauss-Kahn heller.
Den franska journalisten Tristane Banon berättade offentligt om ett våldtäktsförsök 2008. Inget hände. Tillfrågad svarade Strauss-Kahn:
– Jag gillar kvinnor, än sedan?
Hotellstäderskan i New York, en afrikansk 32-årig kvinna, änka och mamma, vittnar om att IMF-chefen skuttade naken ut ur badrummet och tvingade henne till oralsex. Ett udda sätt att visa sin uppskattning av kvinnor.
57 procent av fransmännen tror att detta var uppgjort i förhand, en gillrad så kallad honungsfälla. Samma ord använde många av Wikileaks anhängare när Julian Assange anmäldes av två kvinnor i Sverige. Assanges fans skrek också i högan sky: det är en fälla, kvinnorna är köpta av CIA.
Mäktiga män har mäktiga fiender, så är det förstås. Men om franska högern ville stoppa den populäre Strauss-Kahn innan han ställde upp i presidentvalet, skulle de verkligen ha gjort så här? Först kontakta städerskan, övertala henne och betala henne mycket, mycket dyrt för att hon skulle flirta med IMF-chefen så pass att han kom i sexuell närkontakt. Och det måste se ut som våldtäkt, inte som en herdestund på frivillig grund. Svårt. Sedan måste beställaren lita blint på kvinnans tystnad för all framtid... Säga vad man vill, nog låter det komplicerat? För att inte tala om osannolikt.
Honungsfälla är ett roligt ord, men det är vanligare i fiktionen än i verkligheten. Det doftar kalla kriget lång väg. James Bond fastnade i honungsfällor hela tiden, han gick glatt i dem och kastade sig i armarna på Pussy Galore och alla de andra sirenerna, utskickade av Blofeld och Sovjetskurkarna.
Min favorithonungsfälla gillras i John Le Carrés Vinnare och förlorare, den sista delen i Mullvaden-trilogin. På en sjaskig nattklubb i sjuttiotalets Hamburg ställer två damer upp och strippar för väst och demokratin. Smiley och hans gossar i M16 har möjligheten att "blåsa" på en rysk ambassadör som ska leda dem till den sovjetiske spionchefen, Karla själv. Det kräver en vansinnig apparat, med lojala nattklubbsägare, kurirer, tortyr, Gulag-offer, flera dödsfall och ett par fåniga korgar med apelsiner för att gå i lås.
Även i verkligheten tillhör honungsfällorna kalla kriget, och de var sällsynta. Det var en DDR-specialitet, enligt säkerhetsforskaren Wilhelm Agrell. Östtyska spionorganisationen HVA använde metoden för att infiltrera västtyska institutioner. Men inte genom snabba fällor, utan genom långvariga kärleksrelationer. Pussar mot hemliga dokument, snarare än utpressning.
Frågan kvarstår, hur kan en av världens mäktigaste män hamna i en sådan här situation? Han kanske ville åka fast, omedvetet men målmedvetet. Kanske kan man säga att Dominique Strauss-Kahn fastnade i en honungsfälla, men att han hade gillrat den själv.