Få kan väl låta så melankoliska som sångaren Stuart Staples i Tindersticks. I kombination med gruppens ganska mörka musik blir det en härligt vemodig stämning att låta sig dämpas av när man är oförtjänt glad. Skämt åsido, få saker brukar muntra upp en mörk årstid lika mycket som en Tindersticksplatta. Gruppen har numera bytt också ut Nottingham mot Berlin och bara det borde ha i och för sig ha gjort dem gladare.
Gruppen är äntligen tillbaka på allvar igen och nya The something rain, deras nionde, håller riktigt bra klass.
Inledande Chocolate är ett drama i miniformat där Staples talar sig igenom nio minuter. Starkt!
Resten av albumet är fyllt av Tindersticks mycket personliga musik i smakfulla arrangemang, med en hel del smak av jazz, crossover och altfolk.
Förutom grundkvintetten finns de två vanliga kompisarna med: Terry Edwards (saxofon) and Andy Nice (cello & sopransax).
Allt detta tillsammans med Staples mycket personliga sätt att berätta saker gör The something rain till en mycket välkommen – relativt sett – comeback.