Nyligen rapporterade en grupp amerikanska forskare att man på syntetisk väg skapat en levande cell. Många forskare applåderar studien som ett stort framsteg. Bland allmänheten har det däremot höjts röster som kräver en begränsning av denna typ av forskning. Vad är det då som forskarna gjort – egentligen?
För att förstå vad som gjorts, vilka möjligheter det ger, vilka risker det medför och vilka etiska utmaningar vi står inför behöver vi gå in i den levande cellen. In i arvsmassan, livets kokbok. Där finns alla livsnödvändiga recept - generna - skrivna i en sekvens av fyra molekyler - Adenin (A), Cytocin (C), Thymin (T) och Guanin (G) - i ärftlighetsmolekylen DNA. Cellen läser sedan av genernas innehåll så att den vet hur den skall bygga upp och foga samman de byggstenar som är nödvändiga för livets uppkomst och bevarande.
I många år har människan bidragit till att forma arvsmassan hos andra levande varelser. Till exempel har den flera tusen år långa domesticeringen av våra tamdjur lett till en anrikning av mutationer i deras arvsmassa som givit dem bland annat andra färger, snabbare tillväxt, högre äggproduktion och förändrat beteende jämfört med de vilda anfäderna. Domesticeringen av växter och djur har varit nyckeln till framväxten av vår civilisation och grunden till denna är alltså vår modifiering av andra organismers arvsmassa.
Under 1900-talet utvecklades molekylära verktyg för att klippa ur existerande och klistra in nya DNA bitar i en cells arvsmassa. Dessa verktyg öppnade möjligheten att flytta egenskaper, som styrs av gener, mellan arter genom att skapa transgena organismer. Transgena bakterier används idag bland annat för att effektivt producera läkemedel som insulin och tillväxthormon för behandling av diabetes och dvärgväxt. Gentekniken är idag central inte bara inom medicinsk forskning och läkemedelsutveckling, utan även inom andra områden som växtförädling, livsmedelsutveckling och miljöteknik.
Det forskarna nu lyckats göra är att bygga en syntetisk kopia av hela arvsmassan hos en bakterie. Man har också visat att det går att ersätta den naturliga arvsmassan i denna bakteriecell med den syntetiskt framställda, men identiska, arvsmassan. Inget nytt liv har skapats. Bakterien har inte fått några nya egenskaper. Men man har visat att man kan upprätthålla liv med en syntetiskt framställd arvsmassa.
Vad medför då detta för nya möjligheter? Förenklat kan man säga att man får en bättre kontroll över gentekniken. Man kan, innan man börjar laborera, bestämma vilka delar i arvsmassan man önskar modifiera - till exempel lägga till eller ta bort - istället för att behöva utföra mängder med misslyckade experiment för att nå samma slutresultat. Sannolikt medför detta att man på ett mer strukturerat och effektivt sätt kan kombinera önskade arvsanlag. Framsteget är som att få en vassare sax och en finare nål i sitt genetiska sömnadsarbete, men inte något nytt tyg att sy klänningen av.
Tekniska landvinningar öppnar nya möjligheter och följs av nya risker. Vissa är uppenbara andra mer spekulativa och därför är det viktigt att föra en upplyst etisk debatt parallellt med teknikutvecklingen. Man kan inte utesluta att de tekniker som kan medföra mycket gott också kan utnyttjas för ändamål som kan ifrågasättas etiskt. Genteknik används för att göra växter mer tåliga mot torka och därigenom minska svält. Samtidigt används genteknik av företag för att göra växter resistenta mot besprutningsmedel som de säljer eller sterila för att tvinga odlare att köpa nytt utsäde varje år. Allt för att öka tillverkarnas vinster. Samma verktyg kan användas för att skapa bakterier som producerar nya läkemedel för att göra oss friska. Men man kan också tänka sig att det går att ta fram nya organismer som är nya hot inom biologisk krigsföring.
Under 10-talet är det troligt att tekniker för att utnyttja syntetiskt framställd arvsmassa förfinas ytterligare. Den kan då användas för att på ett effektivare sätt forma organismer att utföra önskade uppgifter i vårt samhälle, ge oss bättre livsmedel, nya läkemedel, och verktyg för att bryta ner föroreningar i miljön. På samma sätt som evolutionen, djuraveln, växtförädlingen och gentekniken gör idag. Samtidigt som forskarna arbetar med att finna nya tekniska lösningar för att förbättra vår livskvalitet är det viktigt att det förs en aktiv, informerad och levande etisk debatt där genteknikens möjligheter och risker vägs mot varandra. Tillsammans bör vi välja en väg framåt som baseras på en sund försiktighet utifrån vad vi vet och inte en ogrundad rädsla för det vi inte förstår. Även om det nu rapporterade framsteget är kittlande för en forskare är skapandet av nytt, syntetiskt liv dock betydligt längre bort liksom vår förmåga att ge organismer helt nya egenskaper. För detta är vår kunskap om livets komplexa nät allt för liten.