Vid en kulle i Aten
KRÖNIKA. Först är det dofterna. En kulle utanför mitt fönster, några trädgårdar intill villorna; fyllda med citronträd, rosmarin, cypresser, eldigt blommande granatäppelträd. De smeker ögat och nosen. Jag har landat igen, i Grekland, i Aten.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Pinjerna klättar över berget. Det doftar kåda och kalksten. Långsamt vandrar familjerna upp i den svalkande kvällsluften, från Kokakou; arbetarkvarteren, och från de fina villorna i Makriyanni. De talar lugnt, vilar på en bänk, svarar vänligt på mina frågor om riktningar och platser.
Kullen är som ett litet Grekland i min hand. Här finns klassiska lämningar av bostadshus, marknadsplatser, avlopp. Vallmon blommar i sluttningarna, men gräset är redan vitt. Från högsta höjden har jag utsikt mot havet, öarna och Peloponessos. Åt andra hållet ligger Akropolis, nu i höjd med min midja, och briljerar med sin skönhet . Hela den vita staden skimrar i distansens ljus; och här uppe kan man andas, något som ibland är svårt där nere i den kokande grytan, med sina alltför många bilar, små trottoarer, stinkande soptunnor och bröliga trafik.
Jag lever några veckor i ett under av sinnesintryck, skönhet. Jag tar båten ut till Egina och badar. Jag blir inviterad till bröllop i Marathon; platsen där en liten grekisk här år 490 f Kr besegrade en överlägsen persisk invasionsstyrka. Men denna dag bara äter vi och samtalar och dansar på stranden i det långsamt sjunkande ljuset. Barn i pastellfärger tecknar sig mot ett silkeblått vatten.
Så blir det hemfärd över bergen. Månen står hög över havet, ljuset glittrar från avlägsna byar. Alting flyter, som Herakleitos skrev. Intill den stund då jag sitter på bussen tillbaka till Aten; fullpackad med folk, de flesta mycket trötta.
Alla här jobbar för mycket. Grönsakshandlaren jag talar med i Aten har inte en ledig dag i veckan. Taxichauffören jobbar tolv timmar per dag, är 29 år och bor kvar hos mamma och pappa. De flesta greker hjälper sina föräldrar, ekonomiskt. Och ingen jag träffar tycker att Euron är en fördel. Jag vet inte. Men levnadsomkostnaderna i Aten och på öarna har dubblerats sen jag var här sist. Jag är glad att jag ofta kom till Grekland då det fortfarande var billigt. Ändå yppar jag tanken att flytta ner när jag blir äldre.
- Gör inte det, säger taxichaffisen. Sweden - much better.