Viktigt men enkelspårigt

Det gula torra dammet virvlar och yr obestämt kring mörka kjoltyger. En svartklädd kvinna med djup raspig röst stannar en man på gatan. Han är på genomresa i den lilla iranska byn. Han är journalist och hans bil har nyss havererat. Hon, har en historia att berätta.

The Stoning of Soraya M är baserad på en sann berättelse av den fransk-iranske journalisten Freidoune Sahebjam (spelad av James Caviezel). Boken blev inte helt oväntat bannlyst i Iran, men internationellt sett uppmärksammades de grymma och destruktiva islamska sharialagarna.
Händelsen inträffade 1986 och avslöjade byns försök att desperat hålla ihop en skamlig konspiration, där män rättfärdigat sina handlingar genom religionens namn. Män har ständigt kontrollerat kvinnor, inte minst genom religiösa lagar, och kvinnors sexualitet har alltid varit föremål för kontroll.

Tyvärr ger sig inte Nowrasteh i kast med några nyanseringar att tala om, utan är väldigt svartvit i sitt sätt att gestalta den här historien och dess karaktärer. Filmen blir därför relativt enkelspårig, vilket inte gör berättelsen rättvisa. Han lyfter heller inte på många stenar för att undersöka detta kulturella klimat där sharialagar råder, vilket hade gett filmen ett djupare perspektiv. Dessutom flyter inte dialogen på utan känns stel och konstlad.
Sammanfattningsvis är The Stoning of Soraya M en samhällskritisk och inte minst viktig historia. Det bitvis fagra fotot av Joel Ransom står fint i kontrast till det blodiga brutala våld som visas. Synd bara att Cyrus Nowrasteh skriker fram budskapet. Den här berättelsen hade förtjänat mer än så.

Viktigt men enkelspårigt

The Stoning of Soraya M är en samhällskritisk och inte minst viktig historia, som berättas alltför enkelspårigt, skriver Emma Dahlin.