Vilka vill vi vara?
KRÖNIKA. "En tanke jag får när jag lyssnar är att vi behöver göra det där vi finner meningsfullt för annars blir det svårt att uppleva mening", skriver Lena Edlund, som den gångna veckan har funderat över var det innebär att vara människa.
Lena Edlund.
Foto: Pelle Johansson
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om man jämför oss med andra däggdjur verkar skillnaderna inte vara jättestora. Genetiskt skiljer sig människan bara med 1,23 % från schimpansen. Frågan är vad som är så speciellt med oss. Det är vår språkliga och kulturella utveckling, enligt Clayton. Han hävdar att ingen varelse definierar sig så mycket utifrån sin kultur som människan. Han ger några exempel genom tre påståenden som får många av åhörarna att le igenkännande: "Du är vad du kör. Du är det du bor i. Vi är de historier vi berättar." Våra bilar, våra hem och våra livsberättelser säger mycket om de människor vi är eller kanske vill vara. Med våra vanor, traditioner och kulturer berättar vi om oss själva. Om man ser till Uppsala håller en stor och kollektiv berättelse på att ta form i stationsområdet. Det är bland det första en besökare ser av oss här. Vilken slags berättelse kommer det att bli? Kanske en om välmåga och storslagenhet?
I sin andra föreläsning lyfte Clayton fram människans behov av att se mening i allt, från det lilla barnet som försöker förstå de föremål han ser framför sig till den vuxna människans strävan efter att förstå livet som helhet och finna sin plats i den helheten. Professor Clayton ger en lång rad exempel på vad som kan vara källor till mening för människor, några av dem är att tänja sina gränser, enhet med naturen och sociala åtaganden.
En tanke jag får när jag lyssnar är att vi behöver göra det där vi finner meningsfullt för annars blir det svårt att uppleva mening.
Den sista föreläsningen handlade om människan i det egna livets gränstrakter. Det kan vara de gränser som födelse och död utgör. I många fall verkar det vara så att människan medvetet söker kontakt med gränsöverskridande upplevelser. Det kan vara i form av fallskärmshoppning, fjällvandringar, utövande av andliga riter och skapande verksamhet. Jag tror att möjligheten till gränsöverskridande upplevelser också ges i riktigt bra litteratur, detta att få gå in i en värld man aldrig varit i tidigare. Liksom när man älskar någon.
Allt detta får mig att fundera över, inte bara vilka vi är, utan framför allt vilka vi vill vara. I en tid av ekonomisk oro, miljöhot och misshälligheter mellan människor ger professor Claytons föreläsningar möjlighet till eftertanke. Vilka människor vill vi i Uppsala vara och vad är det allra viktigaste för oss att berätta om angående vårt liv? För som Philip Clayton poängterade, kommer ingen av oss undan uppgiften att formulera det egna livets mening. Vilka människor vill vi vara när kungsängsliljorna slår ut och syrenerna blommar?
För information om fler öppna föreläsningar
www.salt.engelskaparken.uu.se
www.salt.engelskaparken.uu.se