Witchcraft: Legend

ROCK. Om nu Graveyard efter ett sent mainstream-uppvaknande fick P3-pris, hårdrocksgrammis och precis lanserat en egen öl – vilka laviner av rikedom och beröm borde då inte begrava kusinerna i Witchcraft? Första albumet på fem år överraskar med sin lyxigt moderna ljudbild, men den tar faktiskt Witchcrafts vitala neo-psykedelia än längre. Ibland öppnar sig hela avgrundar av tyngd, fast utan att de behöver förta sig, och ibland är allt så frapperande catchy eller fjäderlätt folkflummigt att man bara svävar i väg. Man vaknar garanterat en bit in i mästerligt arrangerade 12-minutaren Dead end när den gudabenådade Magnus Pelander ylar på som en nybantad Glen Danzig.