Kulturdebatt
I en intervju i Svenska Dagbladet säger Göran Rosenberg att judarna idag upplever en existentiell kris efter Hamas attack den 7 oktober 2023 och kriget i Gaza. Alltsedan staten Israel bildades 1948 har judar över hela världen identifierat sig med Israel och sett det som sitt egentliga hemland. Den två tusen år långa diasporan var över. Men så är det inte längre efter de senaste årens utveckling mot en auktoritär och diktatorisk stat under Netanyahu. Det pågående folkmordet i Gaza upplevs som ett chockartat trauma. Med Göran Rosenbergs ord: ”Moralisk kollaps. Projektet Israel är moraliskt dött”. Det folk som blev offer för Förintelsen utsätter ett annat folk, palestinierna, för folkmord. Hur ska judar över hela världen och i synnerhet i Israel kunna hantera ett sådant trauma?
Folkmordet i Gaza innebär att alla judar måste ifrågasätta sin egen identitet. Det är en identitet som har formats av Förintelsens fasa, att vara ett offer för historien. Efter andra världskriget gjorde västländernas skuld över att inte ha kunnat förhindra Förintelsen att judarna av FN tilldelades landet Israel. Samtidigt fördrevs palestinier från Palestina för att den nya staten skulle kunna bildas. Grundandet av staten Israel bygger därför på en dubbel skuld – västländernas och israelernas över fördrivandet av palestinierna och stölden av deras land. I senare fallet har denna skuld aldrig erkänts utan förträngts vilket har lett till dagens situation då enligt Netanyahu målet är att evakuera den palestinska befolkningen från Gazaremsan och ockupera hela området.
Genom den massiva attacken mot Iran förvärrades situationen i Mellanöstern ytterligare. Syftet var att slå ut Irans kärnvapenprogram men risken är att det snarare blir den tändande gnistan till ett storkrig i regionen. Israelernas självbild som en demokratisk fredsnation har krackelerat. Alltsedan statens grundande 1948 har israeler varit tvungna att i självförsvar gå ut i krig. Nu verkar krig vara den enda lösningen på konflikter. Diplomati gäller inte längre. Det fredsälskande och demokratiska folket bedriver inte bara ett folkmord utan även krigföring på flera fronter. Man skulle kunna psykoanalysera detta beteende och hävda att skuldkomplexet från statens Israels grundande tar sig uttryck i militarism och förtryck. Faktum är att israeliska regeringar länge har förtryckt den palestinska befolkningen och även på sätt och vis förtryckt den egna befolkningen genom indoktrineringen som en alltid hotad nation. Men hotet sitter egentligen i judarnas DNA efter alla förföljelser under historiens lopp.
Folkmordet i Gaza innebär en ny historisk kris för judarna. Diasporan som tycktes vara över 1948 har blivit en inre diaspora både för judar utomlands och i Israel. Allt fler känner sig främmande för Israels agerande och därmed för sin egen identitet som judar. Men som Göran Rosenberg säger i intervjun i Svenska Dagbladet måste det gå att vara både ickesionist och antisionist och samtidigt jude. Han har kritiserat kriget i Gaza och menar att Israel är en terroriserande ockupationsmakt. Han noterar även att judar har svårt att vara kritiska mot Israel och föredrar att blunda för realiteter. Det är en idealisering som leder till en förvrängd verklighetsbild. Många judar lever kvar i illusionen av det goda och fredsälskande landet Israel som uppstod efter andra världskriget.
Vad innebär det att vara jude idag efter folkmordet i Gaza? Det är ödesfrågan. Judar måste försöka se sig själv i den andre och erkänna palestinier som medmänniskor med rätt att existera som folk med eget land. Demoniseringen är ännu ett uttryck för israelers obearbetade skuldkomplex. Som en gammal kvinna sa när hon stod framför sitt sönderbombade hus i Gaza: ”Allt vi har kvar är Gud.” Det är en anklagelse inte bara mot israeler utan mot oss alla – politiker och medborgare i alla länder – som inte har kunnat stoppa folkmordet i Gaza. Var finns hoppet? En värld utan hopp är en dehumaniserad värld.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.