Kulturdebatt
Det Uppsala vi lever i idag är inte bara en vacker stad, utan också ett vetenskapligt centrum som har präglat mänsklighetens historia. Här förändrades synen på naturen i grunden: från det mystiska till det mätbara. En av dem som möjliggjorde denna förvandling var Svante Arrhenius – grundaren av klimatvetenskapen. Men hans arv håller nu på att sjunka ned i tystnad, tillsammans med ett ironiskt misstag i hans födelsedatum.
Arrhenius var den första att vetenskapligt beräkna hur koldioxid påverkar jordens temperatur. Han utförde detta arbete med papper och penna, utan datorer, satelliter eller globala mätdata. Resultatet blev hundratals sidor av minutiösa kalkyler. Ett banbrytande verk som lade grunden för vår moderna förståelse av klimatförändringar – en vetenskaplig bedrift som markerade början på en ny förståelse av naturen. Redan 1896 visade Arrhenius hur ökade halter av koldioxid påverkar jordens temperatur – ett samband han beskrev med en logaritmisk formel. Över 100 år senare används hans modell fortfarande inom klimatforskningen, bland annat av IPCC.
Ändå är han utan plats i vår stads medvetande.
Arrhenius föddes i Wik nära Uppsala, gick på Katedralskolan, studerade matematik vid Uppsala universitet och vilar idag på Gamla kyrkogården. Svante Arrhenius: född 19 februari 1859 – enligt alla offentliga källor. Men kyrkoboken i Balingsta anger något annat: 18 februari. Vi vet inte hur denna förlorade dag försvann. En förlorad dag kanske inte hade varit så betydelsefull – om det inte handlade om just Arrhenius. Han, som ägnade sitt liv åt exakta beräkningar och mätbarhet – gör detta fel till en särskild sorts poetisk ironi.
Det mest anmärkningsvärda är inte en felaktig siffra, utan tystnaden kring hans arv. I en stad som 2014 satte nollutsläpp till 2030 som mål och är ett klimatföredöme i världen, saknas permanent utställning, utbildningsprogram, klimatverkstad, klimatlaboratorium eller vetenskapsfestival till denna visionärs ära. Denna brist är inte bara från den senaste tiden, utan resultatet av ett historiskt förbiseende som pågått i decennier. Hur kan Sveriges första Nobelpristagare inte ha ett tydligt avtryck i staden där han växte upp? I en tid då klimatfrågan är vår största ödesfråga?
Uppsala universitet, som gav Arrhenius den intellektuella grunden för hans framtida arbete, har sannolikt omfattande arkiv och resurser kopplade till honom. Att lyfta fram Arrhenius offentligt är inte bara en hyllning, utan också en strategisk satsning för att inspirera nya generationer och öka förståelsen för vetenskapens viktiga roll i kampen mot klimatförändringarna. Dessutom främjar det nödvändiga samhälleliga beteendeförändringar för att effektivt motverka klimatkrisen.
Mycket har förändrats sedan han började tala om ”carbonic acid” och global uppvärmning. Men hans vision står kvar. Medan hans namn bärs över världen – från Kanada till Japan och till en krater på månen – lever det i födelsestaden vidare endast genom gravstenen, en byst och några skyltar. Kan vi verkligen säga att Sveriges första Nobelpristagare hedras i Uppsala – så som han förtjänar?