Kulturdebatt
Men även förströelseformen läsning tycks bland unga ha försvunnit till förmån för bland annat Tiktok-appen, och för diverse spel i smartphonen.
Vilka tonårsflickor skulle i dag läsa något i stil med veckotidningen Mitt livs novell – en samling litterära alster vars verkshöjd förvisso var knappt knähög, men som ändå lästes. Så även Kitty-böcker och Vita serien. Vilka tonårspojkar skulle läsa pocketböcker om Mickey Spillane och Bill & Ben, eller Tvillingdeckarna eller Biggles, ”böckerna med de gröna ryggarna”? Kalla det gärna skräplitteratur, men böckerna lästes.
Har inte den äldre, vuxnare generationen också ett ansvar där? Hur många bokkonsumenter har inte slutat att själva läsa böcker till förmån för ljudböcker? Människor i medelåldern går nu omkring med en ljudbok i smartphonen och ”björntänder” i öronen och låter sig bli höglästa för, inte sällan som de samtidigt gör något annat: joggar, kör bil, arbetar, städar. Själva läsandet görs vanligen av en skådespelare. Bokkonsumtion är reducerad till lyssnande.
Visst, det säljs många ljudböcker, streamade numera, så att man slipper ha böcker i en hylla hemma. Det är lönsamt för förlagen som slipper kosta på dyra tryckningar – även om tryckning oftast görs billigare utomlands numera. Förlagen behöver inte ha dyra lager, bara en stor server från vilken filerna laddas ned.
Konsumenterna behöver inte ha bokhyllor hemma, där deras tonårsbarn kan leta upp böcker, så som jag gjorde i mina föräldrars bokhyllor när jag var tonåring och sökte läsning för förströelse och tidsfördriv. Hur många av dagens barn har sådana tillgångar hemmavid? Ljudböcker är fysiskt osynliga. Att leta upp något som jag kunde göra, att slumpmässigt ur hemmets bokhylla ta fram en bok som verkar intressant och börja läsa den, det händer inte även om ljudboksbiblioteket har miljontals titlar.
Kan det vara åtminstone ett skäl till den försämrade läsförståelsen?