I fråga om natur är Uppsala chanslöst vid en jämförelse med Reykjavik. Upplandsåsen, slättlandet och konstgjorda Gamla Uppsala högar är inte mycket att komma med. Även om de nu i brist på skog odlar granar, kan de skryta med vulkaner, varma källor, lavalandskap, havsvik och snöklädda berg vid horisonten. Kan då Uppsala hävda sig i fråga om kultur? Vad är förutsättningarna?

Städerna är lika stora med 200 000 invånare och ett omland (län respektive land) på över 100 000. Båda städerna är multikulturella och har ett rikt kulturliv, och kända skulptörer (Bror Hjorth och Olof Hellström respektive Asmundur Sveinsson och Einar Jonsson - de isländska med imponerande skulpturparker). Dessutom har Reykjavik en rad museer och ett nytt konsert- och kongresshus, som får UKK att blekna, även om båda har Henning Larsen som arkitekt. Inför Reykjaviks Harpa känns det nästan som om han övade sig i Uppsala för att sedan ta nästa steg upp på en ännu högre nivå i Reykjavik.

Ändå var det nära att det aldrig hade blivit någon Harpa. Finanskrisen, då rader av isländska banker gick i kaputt, höll på att stjälpa hela projektet. Det är en del av hela omgestaltningen av östra hamnen, varifrån bland annat valskådningsbåtarna utgår. Huset var då byggt till hälften. Analys visade dock att det skulle bli minst lika dyrt att riva huset som att bygga färdigt. Den totala kostnaden blev 1,4 miljarder, att jämföra med en halv miljard för Uppsalas del. Staden Reykjavik och staten Island delade på notan. Och resultatet är överdådigt - estetiskt och funktionellt, helt enkelt fantastiskt.

Henning Larsen delar äran med den dansk-isländske konstnären Olafur Grimsson, som svarat för fasadens originella utformning: Gigantiska glasprismor - somliga färgsatta - som speglar omgivningen: havet, vädrets växlingar, staden. Invändigt: öppna ytor och rymd, flexibilitet i akustik, ljussättning och lokalanvändning tack vare avancerade tekniska lösningar och plats för 1 800 åhörare i den största av fyra salonger. Man kan bli avundsjuk för mindre. Skada att en krympning av UKK blev ett måste för att nå politisk majoritet för beslut om bygge.

Hur är det möjligt för Reykjavik att vara en sådan kulturstad? En delförklaring kan vara, att staden också är landets huvudstad, vilket ger vissa fördelar, men färre bor på Island än i Uppsala län. Och visst spelar turismen en positiv roll, men samtidigt vet vi, att ett rikt kulturliv lockar fler turister. Nej, hemligheten ligger i den politiska viljan att avsätta ekonomiska resurser till kulturen. Medan Reykjavik reserverar 5 procent för kulturlivet, var motsvarande siffra för Uppsala för tre år sen 1,9 procent av kommunens totala budget för att i år vara 1,8 procent (166 miljoner) och enligt planerna 1,7 procent om tre år. Kommunledningen - eller i varje fall dess finanskommunalråd - gläder sig förmodligen i all hemlighet åt att Uppsala inte blev Europas kulturhuvudstad 2014. Det hade ju blivit så dyrt. Nu kan man ju fortsätta med att nedprioritera kulturbudgeten.

Frågan är bara om man samtidigt kan basunera ut Uppsala som landets fjärde storstad. I Malmö - närmast i storlek med 300 000 invånare - disponerar kulturnämnden 470 miljoner i år (3,5 procent av kommunens budget), och till detta ska läggas stadsdelarnas egna kulturbudgetar. Storstadstatus förpliktar. Även om våra styrande politiker inte förstår att uppskatta kulturlivets betydelse efter förtjänst (Stefan Hanna tror "att vi satsar mycket på kultur i Uppsala" men fortsätter centerns gnöl på ett för dyrt UKK, i UNT 5/9), så borde de åtminstone värna om Uppsalas storstadsrenommé och därav dra ekonomiska slutsatser för kommande kulturbudgetar. Så kan vi kanske också bjuda Reykjavik en rejäl kulturfajt!

Bernt Jonsson
frilansjournalist och samhällsdebattör