Debatt
Uppsala och konsten

Tidigare inlägg: Konstens hus nu (1/3), Lisa Irenius (6/3), Cristina Karlstam (9/3) (länkar intill).

I en debattartikel i UNT, ”Säg nej till ’bygdegården’ på den svårforcerade åsen” (9/3), refererar Cristina Karlstam till en presentation som gjordes av mig på Kulturfrukosten 1 mars. Presentationen gällde kulturkontorets pågående utredning om framtiden för Uppsala konstmuseum.
I mitt anförande framhöll jag bland annat att kulturnämnden och kulturkontoret uppfattar oss som helt överens med Konstens Hus Nu i kraven på att ett konstmuseum måste inrymma plats för programverksamhet, bibliotek, arkiv, magasin, foto- och konserveringsateljé, packrum, verkstad för produktion av utställningar samt personalutrymmen. Utöver det betonade jag också vikten av verkstäder för barns skapande, plats för forskning och projektarbeten samt restaurang- och kaféverksamhet med hög standard.
Jag tror nog att det stod klart för de flesta åhörare vad jag menade.

Karlstams, som jag uppfattar det, demagogiska inlägg gör mig beklämd och den bombasm som ligger i hennes utsagor förvånar mig. Hon menar tvärsäkert att slottet omöjligt skulle kunna inrymma en sådan konstverksamhet som Konstens Hus Nu önskar. Vad vet Cristina Karlstam om vad som är möjligt eller inte möjligt att åstadkomma med slottet? Ett slott som i sina huvudsakliga beståndsdelar inte alls härstammar från 1500-talet, som Karlstam gör gällande.
Som de flesta historiskt bildade Uppsalabor känner till, brann det ursprungliga renässansslottet från 1500-talet ner 1702 och har sedan dess byggts upp, till och om i flera olika omgångar. Slottet, i synnerhet de lokaler där dagens konstmuseum är inrymt, är därför inte så hårt styrt av antikvariska hänsyn som annars skulle vara fallet.  

Att kulturkontoret fått uppdraget att först och främst utreda slottets möjligheter beror på att kulturnämnden och kommunfullmäktige känner ansvar för vad som ska hända med stadens arkitektoniska emblem och viktiga kulturarv slottet, i framtiden. Det utgör ett markant inslag i vår stadsbild och bär på väsentliga delar av vår historia, vare sig vi vill det eller inte.

Tillsammans med Statens Fastighetsverk, som också har ett tillgängligt, levande och attraktivt slott för ögonen, försöker vi arbeta fram lösningar som står på konstens och kommunmedborgarnas sida, inte tvärtom, som Cristina Karlstam vill hävda. För att lokalerna på slottet ska kunna leva upp till våra högt ställda anspråk och förväntningar, krävs stora förändringar i fråga om både om- och nybyggnation på slottsområdet och självklart blir sådana åtgärder kostsamma, likaväl som att nya sportarenor och utbyggnaden av infrastrukturen i en av landets snabbast växande städer kommer att kosta. Varför skulle inte nya rum för konsten få medföra utgifter i en region som tar kulturens roll för medborgarnas livskvalitet på allvar?
Jag försäkrar Cristina Karlstam att om det visar sig att slottet i slutändan visar sig olämpligt för den moderna museiverksamhet vi tänker oss, ska detta framgå av den utredning vi är satta att göra. Jag har svårt att föreställa mig att vår politiska ledning skulle driva igenom en lösning som inte uttalat håller måttet.
Vi samråder gärna med Konstens Hus Nu.

Lisen Hessner
Kulturstrateg, kulturkontoret

Fotnot: På måndag presenterar kommunalrådet Mohammad Hassan (FP) och kulturnämndens ordförande Eva Edwardsson (FP) sina tankar om Uppsala slott som levande konst- och kulturmiljö i en debattartikel på unt.se/kulturdebatt.