I stället försöker man vrida tillbaka debatten till att handla om slottet som en resurs i den besöksnäring som är dagens trendigaste verksamhet.
Vi saknar en omsorgsfull beskrivning av de ”realistiska och samtidigt exceptionella” planerna för lokalerna under borggården och noterar också att man smugit in en brasklapp: det är under borggården man kan lösa det ytterligare lokalbehovet, inte i det kulturminnesmärkta slottet.

Hur har man tänkt sig att alla krav och behov som hör samman med ett modernt konstmuseum ska tillfredsställas? Vi vill se konkreta förslag och planer, och vi vill veta hur den ekonomiska kalkylen ser ut. Vad kommer det att kosta? Hur har man tänkt sig rumsdisponeringar, ljusintag, hissar, entréer, magasin, personalutrymmen? Var ska den konstpedagogiska verksamheten äga rum? Hur ska klimatfrågorna lösas? Vilken är den totala yta som föreslås för konstmuseet?

Hur ska människor ta sig upp till ett slottsbeläget konstmuseum? Med bil eller buss, skriver kvartetten svepande. Alla har inte bil. Ska Uppsalabuss tvingas dra en linje till slottet? Den busslinje som en gång fanns lades snabbt ner. Eller är det bara turistbussarna som räknas? Det handlar om tillgänglighet, även för äldre, människor med funktionsnedsättning och ovana museibesökare.

Vi beklagar att man inte vill ta till sig av föreningens samlade kunskap. Vi fortsätter dock vår kamp för ett fungerande konstmuseum i Uppsala, centralt beläget och byggt för att hysa konst, inte för att hjälpa upp kommunens behov av ökade intäkter inom turistnäringen. Ett konstmuseum i första hand för Uppsalaborna själva är lika naturligt som bibliotek, teater och konserthus. Ett nybyggt konstmuseum som också kan attrahera besökare från hela världen.