Arnaldur Indriðason
Mörka strömmar

(Norstedts)
Egentligen skulle jag kunna läsa islänningen Arnaldur Indriðasons böcker bara för de härliga och fantasieggande namnen på personer: Elínborg, Sigurður Óli, Rúnólfur och så vidare. Det är poesi i sig själv och den känslan finns även i hans kärva språk överhuvudtaget. Ylva Hellerud har lyckats fint med att översätta den stämningen.
Island och Reykjavik är förstås till allra största delen mycket likt de nordiska länderna i övrigt, men skillnaderna ger en viss mörk exotism som är tilltalande. Indriðason är en mästare på att ta till vara den. Hans huvudperson denna gång, kommissarie Elínborg, är en karaktär som tilltalar direkt, tillräckligt komplicerad för att hålla intresset, och en hejare på att lösa brott på sitt speciella sätt.

Ares tecken
Dan Buthler & Dag Öhrlund

(Bra Böcker)
En man hittas misshandlad till döds på Götgatan i Stockholm. Bredvid honom ligger en skrynklad papperslapp med en symbol som liknar ett Volvomärke med bruten spets. Ytterligare ett par dagar senare hittas samma symbol vid ett annat mord. En seriemördare? Och varför verkar denne vara över hela landet. . .
Poliserna Jacob Colt (sic) och Linda Schecker upptäcker att det rör sig om hatbrott mot homosexuella och spåren leder till en sajt med uppmaningar att rensa upp bland avbildade personer.
Buthler & Öhrlund har bra flyt i språket och intrigen är bra och skrämmande aktuell. Lite överkurs kanske att både Schecker själv och Colts son är gay, men en randanmärkning om en högst läsvärd kriminalroman.

Elias Palm
Corpus delicti

(Ordfront)
Elias Palm är en ovanlig deckardebutant då han själv arbetar som rättsläkare. Hans huvudperson Ella Andersson har samma yrke. I första boken av en trilogi kallas hon att undersöka en kropp som legat länge i jorden. Kroppen visar sig ha en märklig koppling till hennes egen komplicerade överklassfamilj, som hon tagit avstånd i från. Med ett eget komplicerat känsloliv dessutom är det bäddat för kris. Eller handling. . .
Författaren är förstås ordentligt insatt i alla tekniska detaljer men låter dem aldrig ta överhanden. Det är en skickligt hopkommen intrig, även om den psykologiska insikten känns aningen svajig emellanåt, Ella Andersson blir lite schablonartad. Men inte värre än att man kan se fram emot fortsättningen.

Johanna Limme & Martin Palmqvist
Böljelek

(Kabusa Böcker)
Limme & Palmqvist tillhör också den yngre generationen av deckarförfattare. Med sin nya bok Böljelek sätter de Karlshamn på deckarkartan. De gör det med att använda sig av historisk miljö: året är 1897 och ett spädbarn hittas dött på en bakgård, med siffran 13 tecknat på huvudet. Det blir upptakten för kyrkoherden Simon Eldfeldts motvilliga uppgift som mordgåtelösare. Samtidigt ger det honom möjlighet att slippa tänka på den allt större övervikten och hans hälften så gamla hustru Elins ständiga otrohet. Under tiden förbereds ett attentat mot kungen. . .
Limme & Palmqvist tecknar med flyhänt språk och skrivarlust ett porträtt och en historia som lever på, särskilt som de är duktiga på miljöerna och har en mild humor som genomsyrar historien.