Carina Burman har valt att skriva sin biografi i bestĂ€md form â "Bellman. Biografin". Boken gör sannerligen skĂ€l för sin titel. HĂ€r möter vi skalden, mĂ€nniskan och myten Carl Michael Bellman, men ocksĂ„ hans samtid, de nĂ€ra relationerna, de diktade gestalterna och deras verkliga förlagor â och inte minst musiken med vilken han omgav dem.
1700-talsskalden Bellman skrev sina stycken för att sjungas â med musikalisk skicklighet och den egna scennĂ€rvaron. Den tunna hinnan mellan verklighet och fantasi blev en skaparkraft och han tycks ha skrivit poesi lĂ€ttare Ă€n vad andra skrev prosa. Men han hade svĂ„rt för de större verken som han gav sig pĂ„. Han försökte till exempel skriva en opera. Bellman lyckades alltid bĂ€st som diktare i stunden. Höjdpunkten eller snarare vĂ€ndpunkten Ă€r Gustav III:s statskupp 1772.
Carina Burman följer skalden frÄn vaggan till graven och vidare genom allt som historiker, trubadurer, författare och andra sedan har gjort honom till. I bland kallar hon honom kort och gott för Calle och en sÀllsam nÀrhet uppstÄr mellan författaren och skalden.
Det som kanske berör mest Àr hur sorglig Bellmans livshistoria var. FörÀldrarna dog tidigt liksom de flesta av syskonen. Pengar brÀnde hÄl i handen. SÄ sent som Äret före sin död satt han i gÀldstugan. "Fredmans epistlar" (1790) blev ett genombrott som aldrig gav skalden nÄgra egna stora inkomster eftersom han saknade förmÄgan att vÀrna och vÄrda sitt eget material. Carina Burman beskriver hans livsvÀg som mellan purpur och rÀnnsten.
Allt har en baksida i Bellmans vÀrld. Rus, dans och kÀrlek pÄ den ena sidan, Ängest, bakrus och dödslÀngtan pÄ den andra. Aldrig blev han riktigt erkÀnd. Han hörde till barocken i en tid dÄ nyklassicismen tog över. Han roade men blev aldrig en del av parnassen.
Burman synliggör ocksÄ en familjÀr och ömsint Bellman som Àlskade sin familj och som levde i ett slags gammalluthersk fromhet. Hans kvinnosyn skilde sig frÄn samtidens och han beundrade den frisprÄkiga och av mÄnga kritiserade Anna Charlotta von Stapelmohr.
Carina Burman delar upp biografin i tre akter: morgon, dag och afton. Det finns en kontinuitet genom diktningen. Bellmans litterĂ€ra gestalter levde med honom hela livet. "OcksĂ„ nĂ€r han inte skriver epistlar mĂ„ste han dikta vidare om dem, likt en J.K. Rowling som vill dirigera sina skapelsers liv lĂ„ngt efter att den sista volymen publicerats", konstaterar Burman. Hon kallar Fredman â och alla de andra gestalterna som vi glatt sjunger om â för Carl Michael Bellmans "lĂ„tsaskompisar". Bellman Ă„ sin sida kallar hon för den första originella svenska skalden â och det i en tid dĂ„ "originaliteten Ă€nnu inte var betydelsefull".
Burman kan Bellmans tid. Hon kÀnner hans litterÀra anspelningar pÄ myter, dryckesvisor och bibeltexter. Hon följer med i detta livslÄnga diktardygn med elegans och skenbar enkelhet. Och hon vet precis nÀr det Àr dags att byta de vetenskapliga glasögonen till en psykologisk iakttagelse, till berÀttarrösten eller den empatiska förstÄelsen och medkÀnslan. Det gör det till en fröjd att lÀsa denna biografi. Man vill strÀcklÀsa den, trots dess 750 sidor, och stundtals nynna med i sÄngerna.
"Bellman. Biografin" Àr en bok som ljuder av musik, kunskap och vÀrme. Att lÀsa den skÀnker samma glÀdje och vemod som finns i Fredmans epistlar och sÄnger.
Litteratur
Carina Burman
Bellman. Biografin
Albert Bonniers förlag