Uppsalaförfattaren och journalisten Ulrika Knutson är konferencier under fredagskvällens invigning på Uppsala konsert och kongress. På söndagseftermiddagen leder hon ett samtal med poeterna Marie Silkeberg och Ghayath Almadhoun under rubriken ”Översättning – en kulturell djupdykning i den andra”.
– Det är ett fantastiskt program som satts ihop, det var det som fick mig att tacka ja. För Uppsalaborna är festivalen ett unikt tillfälle att få möta intressanta författare från andra språkområden.
Ulrika Knutson tycker att hela festivalen präglas av just möten mellan människor som har sina rötter i olika delar av världen.
– Det känns som ett privilegium att från första parkett få se dessa möten gestaltas i författarsamtal och uppläsningar under tre dagar, säger Ulrika Knutson.
Hon tycker att blandningen av inbjudna författare känns spännande.
– Namn som Ida Börjel, Athena Farrokhzad och Marie Silkeberg är ganska välkända för den lyrikintresserade publiken. Men här finns också författare som troligen är helt okända för de flesta besökare.
Festivalen innehåller flera teman varav tre är extra tydliga: kvinnliga författare, litteratur från länder i Mellanöstern och Nordafrika, och översättning. Ulrika Knutson anser att översättningens och översättarnas betydelse för litteraturen knappast kan överskattas.
– Visst, man kan hävda att poesi i översättning ofta blir en kompromiss som inte gör originalet full rättvisa. Men alternativet vore tystnad och det är värre, en översättning med brister måste vara bättre än ingen alls, säger hon.
Poeten, dramatikern och kritikern Athena Farrokhzad ägnar sig också åt översättningar. I likhet med Ulrika Knutson uppskattar hon att översättarens roll uppmärksammas på festivalen.
– Det känns som ett väldigt naturligt tema för en internationell litteraturfestival, alla översättningar är viktiga insatser för litteraturens kretslopp. De är ju helt avgörande för att kunna ta del av poesi från andra språkområden, säger Athena Farrokhzad.
Hon har själv översatt den rumänska poeten Svetlana Cârstean till svenska (”Skruvstädsblomman” 2013). 2016 gav de tillsammans ut diktsamlingen ”Trado”.
– Vi har framför allt franska som gemensamt språk. Men under arbetet använde vi alla möjliga verktyg: svenska, rumänska, engelska, spanska, tyska, Google Translate, Wikipedia, ordböcker och bildsökningar. ”No man’s langue” blev vårt namn för detta ingemansspråk i gränslandet mellan alla språk, säger Athena Farrokhzad.