Deckarförfattaren som tappat tron på juridiken

Håkan Nesser befinner sig på ett sommarvarmt Gotland, där han bor med hustrun Elke, när TT ringer upp honom. I hans senaste bok "Det kom ett brev från München" är det däremot vinter och relationen mellan de fyra syskonen Rute är minst sagt frostig då de allihopa ses för första gången på 25 år. Det är äldsta brodern Ludvig som bjudit in till julfirandet som blir långt värre än en Norénjul och slutar med ett mord.

I den åttonde boken i serien om kommissarie Gunnar Barbarotti är året 2020 och coronapandemin är högst närvarande. När mordet skett tvingas de övriga julfirarna bo kvar i den gamla skolbyggnaden av smittohänsyn. Precis som i Agatha Christies pjäs "Råttfällan", där hotellgästerna blir insnöade, gör situationen att Barbarotti och hans sambo och kollega Eva Backman inser att mördaren måste befinna sig i byggnaden.

Pandemin är långt ifrån det enda spåret i boken. Här finns också frånvarande fäder, tro och religion, sexuellt våld och dåliga äktenskap som teman som löper genom handlingen. Men Håkan Nesser hävdar att han inte skriver samhällskritiskt.

– Många som säger att de skriver samhällskritiskt använder sig av lånta fjädrar. Deckare kan handla om mäns våld mot kvinnor, men det finns ingen analys utöver att det är fel med alla dessa män som mördar kvinnor. Sedan kanske man skildrar samhället ändå, det blir en syn på samhället vare sig man har det som tema eller inte, säger han.

Vägrar skriva självbiografiskt

Recensionsdatumet för "Det kom ett brev från München" är i augusti, men efter 30 år är Nesser inte längre nervös för kritikers omdömen. Någon plan på att lägga av har han heller inte, trots sina 73 år – den nionde Barbarotti-boken är redan färdigskriven och ges troligen ut nästa sommar.

– Sedan är det väl bara att hoppas att förlaget stoppar en om det blir för dåligt eller jag blir för gaggig.

TT: Är du orolig för det?

– Nej, egentligen tror jag inte att jag skulle bli så. Jag tycker att jag håller en ganska jämn nivå. Men det finns manliga författare som varit väldigt bra, men så skriver de en bok om en ungdomskärlek när de är 86 år gamla. Det blir inte riktigt bra, inga namn nämnda. Jag hoppas de kan säga åt mig att lägga ner pennan innan det händer.

Det verkar dock inte finnas en risk för att Håkan Nesser skulle skriva om någon gammal ungdomskärlek. Han är tydlig med att han aldrig skulle skriva självbiografiskt eller autofiktivt.

– Jag är inte intresserad av min egen person, jag vill skriva böcker som är så bra att man vill läsa dem. Det finns författare som har ett intressant liv, om Alex Schulman har en så galen familj att det räcker för tio böcker ska han skriva så, men jag har inte det.

"Tilltron till juridiken naggad"

Att Håkan Nessers liv skulle vara ointressant att läsa om håller nog alla inte med om. Tidigare i år blev han friad från grovt skattebrott. Åtalet gällde oredovisade utbetalningar och intäkter från ett utlandsregistrerat bolag, i samband med att Nesser flyttade tillbaka till Sverige. Åklagaren har överklagat.

– Det är en lågintensiv mardröm. Jag vet ju att vi är oskyldiga, vi har bara varit naiva. Det finns bara en historia och det är att vår ekonomiska rådgivare gjorde en tabbe, eller möjligtvis två, och det har han tagit på sig.

TT: Kan du i så fall inte tycka att du borde ha haft bättre insyn i din ekonomi?

– Både ja och nej. Jag är utgiven i mer än 30 länder och får royalties från höger och vänster. Det skulle inte gå att hantera att själv lägga tid på detta, säger Håkan Nesser och tillägger att han är tvungen att använda sig av ekonomisk rådgivare.

– Vi är bortskämda med rättvisa i Sverige och tror att allt fungerar, åtminstone i min generation. Samtidigt känner man: funkar verkligen allting?

TT: Menar du att du är kritiskt mot Sveriges rättssystem och juridik?

– Tilliten till rättssystemet och juridiken har fått sig en ordentlig törn. Att den varit dålig i USA, det har man ju vetat, där kan vad som helst hända och diktaturer ska vi inte tala om. Jag har haft tilltro till Sverige, men nu har den blivit naggad.